fördt, gör en vida bättre effekt, än att här se Robert stå ech vänta, tills de samtligen hunnit maka ihep sig i tjenlig posityr för att taga sig en lur. Der andra, eller i Berlin införda förändringen är, att då, i slutet af samma akt, Robert brutit sönder sin värjklinga — sedan har likväl ett par gånger förgäfves sökt bryta sig väg genom mängden, hvilke: här ej sker — och denna omgifver och griper honom, så visar sig Bertram i fonden, räcker honem handen ech rycker honom, esedd af alla de öfriga, undan, till allmän förvåning. Härigenom uppstår en mera metiverad öfvergåny till femte akten, der Robert vid sin första centrå sjunger: Befriad nyss af digx TENSON ARN Ey OAS DERES)