ÖFVERSTE DE SURVILLE. ) AF EUGENE SUE. IV. AFSKEEDET. Eburu prinsessan de Montlaur redan uppnåt sjuttio år, förde hon sig ännu rak och ledigt Hon var lång och smal till växten. Man kund ej se ett intressantare ansigte, än hennes; denn: utmärkta värdighet mildrades likväl genom ut tryek af innerlig godhet, af lekande ironi elle af mild glädtighet, som är så ovanlig hos perso ner af hennes ålder. Prinsessan bar en enkel klädning af grått sa tin, en liten kappa, halfbandskar och svart: spetsar, efter gamla modet. Hennes gråa hå var krusigt och lätt pudradt. — God dag, mitt barn, sade hon till herti ginnan och kysste henne på pannan; derpå räckt hen sin hvita och magra hand åt öfversten, som kysste den vördnadsfullt, och sade till homom: — Nå, när reser ni, Raoul? — I afton, ers höghet! Jag ämnade just fråga om ni har något uppdrag till Wien? — Redan i aften? Kejsaren är obarmhertig — Ack, ers höghet, sade Raoul, småleende olyckligtvis har jag icke tid att åter börja vå vanliga tvist och försvara min kejsare mot er! — Men jag ber er vara öfvertygad, att ja visst ej säger något ondt om honom ..Ja fäller mitt omdöme ... Det är, minsann, no det; han skulle tycka, att det är för mycke det är jag säker om. I Se Aftenbladet N:ris 251, 252 och 253.