Minns du för två år sedan då du kom från Italien? Jag så godt som grep dig i flygten och sade åt dig: Kom Raoul, du måste följa med mig att supera hos mamsell Nauteuil, första sångerska vid kejsarinnans teater: det blir en angenäm öfverraskning, ty hon väntar mig icke. — Ja, och jag påminner mig att det i stället var du, som blef mycket öfverraskad af hvad du fiek se hos henne... Men jag trodde du ännu var i Spanien, på beskickningar. — Raoul, sade Boisseau i allvarlig ten och visade det grånade håret vid tinningarne, ser du dessa redan grånade hår? oc I sanning min stackars Anacharsis, då jag skildes vid dig för ett år sedan, tycktes ingenting bebåda en så hastig vinter. — Nå väl, min vän, detta hvita geleg, för att tala liknelsevis, detta gelå är frukten af en natt, en enda natt i ett land, som likväl är förfärligt hett. — Huru skall jag förstå det, Anaeharsis?... Förklara mig detta feromån... var det ea häftig sinnesrörelse . .. kärlek? någon svartsjuk spanjor kanske... i hvad slags fara sväfvade du? Ja, min vän, jag Var i fara, en stor fara; men ack! det fanns ei tecken till kärlek eller svartsjuka. Hör på: du vet ali jag för två år sedan, oaktadt min stora förmögenbet, hade dödande tråkigt; på din rekommendation utnämndes jag till auditör i statsrådet, vid afdelningen för utrikes ärender... I min tur gjorde jag tjeast vid kensefjerna, dev kejsarem presidersde... En dag. då den kors orannen hade talat mycket, medan ian, efter vanligheten, gjort stora skåror i bordet med sin pennknif, kände