Aftonbladet – 29 oktober 1841, sida 3

För oss dit; det skall bli en munsbit, och s2n skola vi talas vid! — Ja, ja, till redutten, för oss till redutten; sen ska vi talas vid. Och nu var det vi, som tvingade öfversten att sätta sig i spetsen för oss. Var trankil! Vi skola lyda dig som dockor... Vi vilja först visa dig om vi äro fega ... Men sedan ...skall du få se...så sade vi till honom. S!utligen samtyckte han att föra oss an, staben anländer, vi göra min afatt lyda blindt, med föresats att efteråt ...ni förstår..: Andtligen ställer sig öfversten i spetsen för oss; han handterar oss som negrer, vi hålla god min. Vi ge oss af vid nattens inbrytande, och klockan två på morgonen var redutten intagen med tjugefem kanoner; vi voro åttahundra man, och fienden var tvåtusen femhundra... Herrn kan väl tänka, att när vi sågo vår unga öfverste i elden, tapper som ett lejon, få sina två blessyrer, då glömde vi alldeles bort, hvad vi hade oliqvideradt med honom; ty när det allt kommer omkring, ser herren, så har ändå soldaten godt bjerta; måste blott förstå sig på att ta honom rätt; också, då han efter affärens slut, bade ställt upp oss i fyrkant, sade vi till honom: Nå, herr öfverste, hur finner ni oss? Aro vifega pultroner kanske? — Ni ha slagits tappert; det är som sig bör; men det är icke nog med det: de som skjutit på öfverste Picot, måste ge sig tillkänna; annars bli de skuld till att femtio eller sextio af deras kamrater fusiljeras ... Och jag påstår, att de, som begått detta gemena streck, ej hafva mod till en sådan feghet. En dragon, som låg på marken och hade fått en muskötkula i höften,