Aftonbladet – 29 oktober 1841, sida 2

— Nå, kors, herr Dauphin, sbbedissan hade ju förgiftat klostercisternen. ..Bland hundrafemti af milt kompani, dogo sextiotvå, under det de vredo sig som maskar. Efter sådant der kunde man väl få roa sig litet med damerna! — Tig, din fördömda skurk, och berätta för herre hur markisen fick bugt på er allesamman, gamla satar; men tag först bort din stinkande tuggbuss; jag är rädd om golfvet, och du är inte bär i kerps-de-gardet. Glapisson tog sin tuggbuss ur munnen, lade den i sin mössa, strök sina långa mustascher mellan tummen och pekfingret, lutade sig något åt venster, hestade sakta och begynte på följande sätt, i det han vände sig till Anacharsis Boisseau: — Det var helt enkelt så, sev herrn, att då vi kommo från Spanien tillbaka till nordarmån, så funno vi oss något störda i våra lefnadsvanor; vi voro vana vid lilla kriget, som man säger; all skjuta bondiymlarna för pannan, så snart vi inte trodde dem om godt; att slita sennores i stycken, till vedergällning för det de sågade sönder oss mellan två bräder, 0. S V. med ett ord att göra hvad som helst, för att få vara i fred. Nu voro vi i Tyskland, godt; vi trodde, vi, att man kunde sköta meine Herrn likasom sennores, men det gick inte för sig. ... Först tog man ifrån oss vår öfverste, den gamle Ledoux, den tappre bland tappra, med sina fem blessyrer, elfva fälttåg, ena ögat utstunget af ett spjut, en bit af näsan borta ... en krigare till lif och själ, som kände endast sin fana och Frankrikes ära, och som alla aftvar åkte ut på promenad i Astorga, i en karet, dragen af fyra