Aftonbladet – 29 oktober 1841, sida 2

Denne var Jean Glapisson, afskedad dragon vid de Survil!es regemente ... Han hade na jent hos öfversten som jäzare, och hade uppsigt öfver hans tjensthästar. Det var en af dessa kopparfärgade, råbarkade bronsansigten, hvilka Charlets pensel gjort odödliga, med rakadt hår och långa svarta mustacher. Glapisson kände öfversters tillgifvenhet för Dauphin och hyste mycken aktning fö: den sednare, som dessutom imponerade mycket på honom genom sina utmärkta hofmästarefasoner. — Hör på, Glapisson, sade Dauphin, berätts för denna herrn huru vi blefvo tamda och frår vildsvin förvandlades till markiser. ... Ty du var på den tiden ... ett vildsvin ... och til på köpet ett bland de vildaste, min kära Glapisson. oo— Ack, herr Dsupbin ... sade Glapisson i det han skamflat och förlägen slog ned ögonen och vred på sin släpmössa. — Föreställ er, herr Anacharsis, sad2 kam. mar!jenarer, att den der stackarn med sin sken. heliga uppsyn, som ej skulle töras ge ett barr en rnäsknäpp, den rättvisan måste man göra honom; föreställ er, att han varit med om at steka munkar i Spanien!!! — Nå men kors, kära-herr Dauphin, besinvs då, det var ju inte vi, som började, de vördig fäderna hade förut stekt i sin klosterugn ex korpral vid sqvadronen och en pukslagare. De var icke heller så vackert gjordt! sade Glapissor i ödmjuk ton. — Och nunnorna i Astorga, ditt vidunder svarade Dauphin med förtrytelse.