Aftonbladet – 29 oktober 1841, sida 1

af sig, så utan disciplin, att man kallade dem vildsvinen. — För fan! sade Anacharsis, och denna förvandlisg från vildsvin till markiser gick väl ej så fort för sig? — På knappz tre månader, herre! — Tre månader! — Ja, herre; och hvilka karlar! hvilka 2nsigten! hvilka banditer! Moarkisen har behållit en af dem i sin tjerst, som profbit, en, som heter Glapisson; berrn skall få se honora; man kan icke göra sig begrepp om, hvilka ohyggligheter de bestarne hade föröfvat i Spanien. Och när de träffade på oss i Tyskland, ville de göra sig upproriska; de gåfvo sig alt massakrera en ny öfverste, som man gett dem, för att späka dem. den namnkunnige öfterste Picot, som ändå kom ifrån Mameluckerne, och, som man påstod, var den förfärligaste krigsman i hela stora armåeen. — Besitta... sådana muntergökar! ... Och det var Raoul de Surville, som efterträdde den elycklige öfverste Picot? — Ja, herre... Det var då Napoleon skic kade oss åstad, för att täreja vildsvinen... Föreställ er, markisen med sina tjugofyra år, sit! vackra ansigte, sin behagliga röst och sin höga, förnäma hållning, midt ibland dessa gamla pandurer, af. hvilka många hade varit med i Egypten. Men, sade Dauphin, i det han afbröt sig sjelf, se der en viss Person, sem kan berätta det öfriga bällre än jag, och han visade på-en karl af omkring fyratiofem år, i uniforms-jacka och pantalonger, som just nu inträdde förlägen rummet.