Aftonbladet – 29 oktober 1841, sida 1

— Finns det en god brasa hos öfversten gamle Dauphin? sade med dof stämma den he. pelsade herre, i det han skyndade mot för stugan. Dauphin gjorde en hastig rörelse, för att stämgs vägen för den resande, och sade: — Jag har icke den äran att känna mir herre, — Huru, Dauphin, känner ni icke er herres bästa vän? utropade den okände, i det han lyfic upp sin mössa och visade en temligen låg panna, försedd med en skog af svart, krusigt hår, som stötte lätt i grått vid tinningarne, två sjögröna ögon ech en platt näsa. — Herr Anacharsis Boisseau! utropade Dauphin; jag ber tusen gånger om förlåtelse. Derpå gick ban med snabba steg framför den nykomne, hvilken han införde i ett jitet rum på nedra botten, möbleradt i grekisk stil, efter idens smak. Då Anacharsis Boisseau aftagit sma öfverplagg och salt sig framför en god brasa, såg man honom i grön frack, gråa trikot-pantalonger och svarta suwaroffs-stöflar; på de förgyllda knapparne i fracken lästes bokstäfverne N. E., Aapolgon Emp:ereur, hvaraf man kunde sluta, at Boisseau tillhörde franska diplomatiska korpsen: hans ansigte var öppet och lsende; han tycktes vara trettiofem å fyratio år. — Det är dä verkligen herrn? upprepade Dauphin; herr markisen ... herr öfversten, ville jag säga, trodde, att herrn ännu var i Spanien, — Gud ske lof! jag kommer just derifrån och beger jag mig dit igen, så må jag bli hängd