engelskt stångjern i London; statistik öfver bomull; uppgift om prisförhållanden i England på åtskilliga varor i medeltal för 8 perioder; Stockholms läns markegångspris å råg och korn, 1790—18340; uppgift om svenska bankens tillstånd vid slutet af hvarje år, sedan silfvervexlingens början, oeh om privatbankerne; penningrörelsen i England. Hvar för sig af dessa artiklar och statistiska uppgifter — en del af de sednare äro temligen nakna — äger väl ett visst värde, men huru något sammanhang, något helt genom sådana bitar kan uppkomma, är svårt att inse. Statistiska uppsifter egna sig visserligen väl för samlingar, men äfven dessa blifva af ringa värde, då de meddelas i tabellform, utan att beledsagas af de speciella omständigheter, som influera på siffrornas värde. I fråga om Svenska förhållanden, kunna dessa omständigheter visserligen ofta utan skada uteslutas, emedan svensk statistik kan anses utgöra löremål för ett fortsatt studium hos de mera billade klasserna; i fråga åter om utländsk statistik, iro få personer här i landet så hemmastadda med den, att de förmå reda sig med blotta siffrorna. Men att göra samlingar af så beskaffade recensoner och uppsatser i hvarjehanda olikartade imnen, alt de rapportera sig till hufvudafhandingar, hvilka ej tillika kunna få plats, t. ex. Reybauds ofvannämnde betraktelser öfver St. Sinons, Owens och Fouriers nya samhällsläror, måste nödvändigt för många läsare blifva utan änlamål, emedan de äro obekanta med det ämne ller den skrift, på hvilken uppsatsen har afsende. Huru många finnas t. ex. här i landet, som äga den bekantskap med Fouriers och Owens läror, att de kunna kontrollera Reybauds omdönen derom? I ett arkif, eznadt uteslutande åt en viss vetenskap eller konst, kan man väl förutsätta att läsaren känner hufvudafbandlingarne och hufvudsystemerna i dem konst eller vetenskap, som är i fråga; men då man tar för sig uia grenar af menskligt vetamde, är en sådan örutsättning ej väl befogad. Vi hemställa på rund häraf till utgifvaren af Arkivet om det j vore lämpligt, att han inskränkte sitt arkiv ill något visst föremil, och i så fall utsatte detta vå titelbladet, så att allmänheten måtte få reda )å bvad den i boken kan vänta sig; det torde alla fall ej vara rådligt att alldeles uraktlåta tt medelst passande inledningar, eller hänvisungar föra läsaren in på de ämnen, som kunna nses mindre bekanta.