Aftonbladet – 28 oktober 1841, sida 1

TEMPELHERRARNE. Rörande denna märkvärdiga orden bar nyligen i Paris ett arbete utkommit, kalladt: Regle et statuts secrets des T-vapligrs etc. par C. H. Maillard de Chambure, som innehåller ganska vigtiga, till en del hitills obekanta, upplysningar om dess inrättning, hemligheter oeh slutliga öde. Ti; år efter sedan nio pilgrimer stiftat orden, erhöll den på kyrkomötet i Troyes år 1428 sina bestämda stadgar, de s. k. Regula pauperum commilitonum Christi templique Salomonici, hvilkas affattande vanligtvis, ehuru utan skäl, tillskrifves den helige Bernhard. Dessa föreskrifter voro imediertid alltför allmänneliga, att orden skulle kunnat anse dem tillräckliga, hvarföre de vidarc utvecklades på kyrkomötet i Pisa år 1134, sami genom tradition och kapitlets autonomirätt kompletterades till ett helt, hvars kännedom endas tillhörde cheferne, under det alt de ringare finge nöja sg med kunskapen om hvad som rörd dem. Novisen, hvars recipierande vanligtvis skedaåc af stormästaren och inför det i ordens kyrkan församlade kapitlet, måste vara äkta ser af en adelsman. Han aflade löftet om kyskhet armod och lydnad, svor att aldrig bryta sin ed efter yttersta förmåga medverka till det helig: landets återeröfring oeh att tillsluta sitt öra fö; smäidelsen. Derefter kysste Stormästaren der framför honom knäböjande och sade: Salomo: tempel! skall gifva dig tillräckligt bröd och er varm rock), hvarvid han kastade den hvita man teln öfver dess skuldror. i Riddaren fick hvarken vidröra sin moders elle sina systrars läppar, och ordensreglorna säga