Aftonbladet – 28 oktober 1841, sida 1

detta hänseende: Nos cregons,perilleuse chose estr a tout religion trop esgarder face de fame; e por ce nul ne de vos nosse basier fame, ne veve ne pucelle, ne mere, ne soror, ne ame, ne nul autre fame, et adonque la chevaleric de Jhest Christ doit fouvir en toutes manieres basier d fame, par quoi les homes solotent maintes fot: perillier, que äs puissent conserver el matindr perpeluelement eo pure conscience et e secure vi devant la face de Dieu.r . I Europa mottog orden visserligen gifta leda möter, men dessa fingo ej bära den hvita kappa (S 54 i reglorna: ils ne deivent nie porter blan ces robes, nie blans mantiaus), och derjemte må ste de, emedan all egendom inom orden var ge mensam, förskrifva åt denna en del af dess för mögenhet. Stormästaren, som ägde att fordra en ovilkor lig lydnad, men endast med sitt råds bifall kun de bestämma om novisers upptagande, öfver kri och fred samt öfver värdigheters och skänker utdelande, hade jemte sig en seneschall, marskall undermarskalk samt 49 kommendörer, stordigni tärer. I Jerusalem fanns en skattmästare, i S dAcre en amiral; vården af rustningar och klä der tillhörde drapieren; ordensbaneret, kallad Couc6ant, såg man i Confanonierens hand, son tillika hade uppsigten öfver väpnarne; en skar af ryttare, som, enligt österländsk sed, voro lät väpnade, anfördesaf Turcoplieren. Tempelher ren vågade i det heliga kriget icke undvika nå gon strid, äfven då han ensam stod emot tre fö ender; han vågade icke emottaga någon pardor icke erbjuda någon lösen. Lefvande eller döda sade den helige Bernhard, skolen j tillhöra Her