ker papperet ur hand på hertigen). Nog ... nog ... (slutar läsningen tyst under det hertigen betraktar honom) ... Jaså ... det också... så infarmat ... hvilket missbruk af förtroende. ... Hertigen. Nå väl, ers majestät. ... Ludvig (med låg röst och koncentrerad vrede). Min kära hertig ... det är endast en, som kunnat spinna ihop denna fördömda nidskrift ... det är inte en enda sak deri, som inte är sann (med tårar i ögonen). Ja, min vän, ... jag är gammal ... det är inte mitt fel. ... Alla dessa detaljer komma ifrån madame Castellane. ... Endast hon eller jag hade kunnat känna dem ... och ni skulle inte tro, min kära hertig, att jag i morgon tänkte presentera henne på hofvet för min familj ... med ett ord, gifva henne samma plats, som den person jag älskade så mycket! men som jag nu aldrig skall ge någon efterträdare? ... Stackars Pompadour! Du skulle inte hafva spridt ut dylika hemligheter, du skulle inte missbrukat din suveräns svaghet! Men jag skall åtminstone ha kraft att lära dem, att man icke leker ostraffadt med mig ... och att jag kan straffa på ett sätt. ... Hertigen. Nej, sire, ers majestät skad undvika uppseende, ni skall aflägsna den brottsliga ... det skall bli straff nog för henne! Ludvig. Ni har rätt ... man bör inte gifva för mycken uppmärksamhet åt denna sak ... sätt er ner ... skrif ..:, (dikterar): Markisipnan Castellane afreser i morgon bittida till sin egendom Saintonge, och visar sig icke på tvenne år i Versailles. För konungen, statssekreteraren ete. — Kontrasignera!