Aftonbladet – 27 oktober 1841, sida 1

pamflettmakare, hvilka i fall man lät dem hållas, skulle sluta med att vilja lägga näsan i allt ... och vända upp och ned på allt. ... Deras chef, att börja med, som jag skickade till Ferney och som jag bordt låta sätta på bastiljen, honom med hela hans litterära följe. ... Det är dessa som gjort att jag förlorat mina undersåters kärlek ... ty de älskade mig fordom. ... Annu minns jag dagarne vid Fontenoi och Metz ... de gräto, de oroade sig, då jag var sjuk ... och nu ... (han hostar flere gånger och ropar derefter) Lebell — (Lebel inkommer). Gif mig hit mina bröstkaker. Lebel (ger fram en dosa). Ers majestät är sjuk. Ludvig. Ja, jag har feber ... jag har haftcen elak natt ... men jag hoppas att nästa skall bli bättre (ser på pendylen). Hvad denna dagen är lång! ... Men nu för tiden äro de långa allihop! Biand antalet af kungliga besvär har man icke upptagit ledsnaden ... och imedlertid är hon den inest säkra af alla kronans afkastmingar (gäspar, sträcker sig i länstolen, korsar benen oeh är en stund försjunken i betraktelser). Säg mig Lebel ... Lebel. Ers majestät ... Ludvig (utan att se på honom). Säg mig hvarför Fransmännen inte älska mig mer. ms Lebel. Kan ers majestät tro sådant! ... Ofverallt aktar man och vördar ers majestät ... och efter er store stamfader, Henric den fjerde, bar ingen regent varit mera tillbedd af den stora majoriteten af nationen. Ludvig (efter ett ögonblicks begrundande). Ja, jag tror detsamma ... ty jag, jag älskar dem såsom en far ... jag älskar dem alla ... utom