Aftonbladet – 26 oktober 1841, sida 1

Hertigen. Prinsen af Soukise?.. Lebel. Ja herr hertig... a är markisinnans älskare... Hertisen. Han, som lefver eXentligt med mamsell Guimard? Lebel. För syn skull, ja! amodan han anser det tillhöra hans värdighet att hålla en operamamsell... Men tro mig... jag vet det... sanningen är den, att han är dödligt kär i markisianan. Hertigen. Och han öfverlemnar henne åt komungen? Lebel (balfhögt). Af ett stert skäl... för att upphöja sig med henne, regera under hennes befäl... kasta ur sadel, Digon... som mi känner . .. Hertigen. Aha... jag förstär ... Lebel. Ja, nådigste herre, prinsen af Soubise vill komma åt er plats, liksom han redan gjort med min... han har inte respekt för någon ting... Hertigen. Jag fruktar mycket litet hans försök ... men jag fruktar konungens svaghet. Lebel. Men till all lycka håller hans majestät af er. Rertigen. Han håller af ingen! ieke en gång sina mätresser. Då han lyder dem, följer ban endast vanans makt, som förmår allt öfver honom; ... han gör i dag hvad han gjorde i går... se der hvarför hans begge möten med markisinnan begynna orea mig! Lebel. Kanske är det ändi fler, dem jag icke känner till. Hertigen (för sig.) Det är möjligt... hennes säkerhet kommer mig att tro det... Hon bade något af Pompaouer i sitt sätt att gå till väga i sina gester. (Högt) Lebel! vi ha ingen tid at! förlora ... man måste bryta denna förbindelse... Lebel. Och på hvad sätt, ers nåd? Förr hal kungen vanligtvis inhemtat mitt råd, innan har upphöjt rågor till sin älskarinna, och jag har