Aftonbladet – 26 oktober 1841, sida 1

på simaj tiondeprejerier? ... Nå väll! alla dessa herrar äro långt ifråm att visa mig samma gramnlagenhet tillbaka. Det finnes inte en enda väderhane, som, ifall slumpen gifvit honom någon litem täek syster eller hustru, icke skyndar sig att föra herne i hans majestäts väg, endast för att skada mig. Hertigen (vänder sig bort med ovilja). 8åinfamt! — Lebel (uppmuntrad). Ja. det är just det jag säger! Liksom jag endast vore till för att presentera dem... Också gälla nu mera hofvets demer för ingenting, sedan konungen föredrager borgarfruarna... Det är orätt, jag medger det: det vore bättre att kungen valde sina favoriter bland sin tregaa adel... men är detta mitt fel? Hertigen. Det är nog! Lebel (fortfar med värma, utan att märka att hertigen ieke hör honom). Den som gör mig mesta ore, är herr de Richelieu... Bgentligen berde jag endast arbeta med konungen; men för närvarande miste jag underställa herr marskalken mitt arbete, hvilken efter hand skall sluta med att bemäktiga sig min plats och göra den till ett högt statsembete... Det är hans enda sträfvan... jag är säker derpå... Hertigen (otåligt). Nog! nog! det var inte det der, som nu är föra om... Vet ni huru det kommer till, att lungen i morgon skall frukostera vid Maisons, hos markisinnan Castellane? Lebel. Ja herr hertig; och det är i min tanka rätt, efter som markisinnar i går superade hos hans majestät och äfven i afton skall göra det... Hertigen. Fvad säger du? Och hvarföre bar du inte sagt mig det förr? JLebel. Det är just derför jag kommit att beklaga mig för er, nådig herrel Det är mig otillspordt, ja utan att ens låta mig veta det, som man på ett jagtparti hos prinsen af Soubise presenterat markisinnan för hans majestät...