BEPRÖFVADT SÄTT ATT UPPFOSTRA SNÅLLA BARN. (Ur tidningen Al:v:r och Skämt.) För en tid sedan var jag bjuden till middar på ett ställe, der man anmält mig såsom skicklig till Gouvernant för husets ungherrskap. Frun tog emot mig temeligen häftigt, frågade om jag kunde tala Fransyska, på hvilka ställen jag varit förut, och hvad jag fått i lön, etc. Sedan jag svarat på dessa frågor, ropade hon till sina barn: agå fram och hälsa; se här jär Mamsellen som skall bli hos er Den äldsta, en långväxt yrhätta om 9 år, ställde sig att gapa på mig ifrån hufvud till föller, den andra, en gosse om 7 är, höll på att draga svansen ur led på en liten hund, och den yngsta, en 6 års flicka, låg framstupa öfver en stol och ref kopparstycken ur en bok, — Lotta, Claes, Sophie, gå fram och hälsa, säger jag; Lotta gå straxt — — — annars! — Hon klef nu inpå mig nog vårdslöst, med bakan ned i bröstet och en släpig mine. Herr Claes, med fingret i mungipan och en oputsad näsa, gjorde efter flere påminnelser, en tölpaktig bugning; och lilla Sophie smorde min klädning full med smörgås, då hennes morstog henne i armen och skuffade fram henne att niga. — aHvad tycker mamsell om de här barnen? Den äldsta är onaturligt qvick, hon kan härma alla menniskor, och hon läser rent innan till: öng wvåjsschör. fast hon ej gått öfver 2 qvartal i skolan. Den yngsta ken sin katekes utantill, och Claes skall snart få