Markisinnan. Ni känner igen mig min herre, och det är ändå så länge sedan vi träffades ... Hertigen (bjuder henne en stol). Det är just hvad jag får beklaga mig öfver ... förr var jag den gynnade; ... hertiginnan såg er ofta ... men sedan jag kom in i ministeren, har ni disgracierat Oss ... Markisinnan (sätter sig). Jag tycker just motsatsen, då jag kommer att öfverraska er så här oförberedt ... jag har icke haft tillfälle at! skrifva er till, för att begära ett rendezvous. Hertigen. Ett rendezvous ... med mig! Markisinnan (småleende). Ja... verkligen .-.. Hertigen. Det är den upp och nedvända verlden ... Markisinnan (koketterande). Ja, det var just det jag sv i förmaket ..-. är det icke förvånande att man, under pretext att vara minister, får besök af ett ungt och vackert fruntimmer, som kommer och gör sin kur. ... Detta är ändamålet med min hitkomst och jag är mycket brydd för att finna mig ... jag vet inte hvad jag skall säga er ... Hertigen (galant). Detsamma som jag förr sade er ... Markisinnan. Ni minnas det ännu -.-Jag trodde ni glömt allt vid bofvet. Hertigen. Utom mina vänner! Markisinnan. Det har således sin riktighet då man sade att ni var den älskvärdaste man, den bästa minister ..-. att ni aldrig nekade någon bön ... Hertigen. Jag borde gifva er samma loford! Markisinnan. Ja, man ger mig här ett rykte för hårdhet, för att skada mig i kungens tankar,