PTANNDADRR ÄVINEN. ETT KOPTISKT GIFTERMÅL. (Ur Wiadimir Wezyks resa i Egypten 4839) aBroder, sätt dig bredvid mig, tag tschibuken i munnen, vi skola tala om något. Det är dock säkert, att man hvilar sig bra på en beqväm divan, i den svala salen, efter en tröttande morgonridt, under den tiden, då jorden tyckes glöda af solens brännande strålar. I Orienten lär man först att nog skatta hvilans njutning. Den välluktande tobaken, blandad med opium, divanens mjuka kuddar, svalkan af ett. med konst åstadkommet luftdrag, allt lockar till en förtrollande slummer. Man kan tillbringa hela timmar, utan att märka deras lopp. Själen drömmar om någonting skönt, och kroppen hvilar, utan att vilja veta af själen. Det är icke underligt, att Orientens invånare ej öppna munnen om dagen. Men detta, den omgifvande naturens inflytande är skadligt för den, som