Mm MMMM brukbar flicka är således den största skådespe lerska, är skådespelerska en hel dag, för en alldeles ensam man, inom slutna dörrar. — en skådespelerska, som draperar sig med trasor, en drottning, hvars krona formas af en näsduk, en dansös, hvars svarta förkläde bildas till dansklädning, ett helgon, som beder med åt himmeien sträfvande blickar medan hon sjunger en stump af Beranger! Stackars qvinnal! Hon uthärdar alla ytterligheter efter artistens nyck; man bränner, man slagtar, man qväfver, man korsfäster, man doppar henne i tusen österländska välluster; hon är i underjorden, i himmelen, erkeängel med gyldne vingar, kränkt på ett förnedrande sätt; bon är allt, hon genomgår alla ifvets skiften: hon är förnäm dam, borgarinna, majestät, fabelns gudomlighet och allt hvad ni behagar. Och detta allt, utan att någon egnar henne sitt bifall, utan en enda bandklappning, utan den minsta del i den åt mästerstycket egnade beundran. Man betraktar taflan : hvad denna qvinna är vacker, hvilken blick, hvilken hand! Hvilka eldiga ingifvelser i detta hufvud! Man bär artisten till skyarne, man öfverhopar nonom med guld och hederstitlar. På den fatiga Jenny faller icke en enda blick: och det ir likväl Jenny, som gjort taflan! Sälisamma blandning af skönhet och olycka, af okunnighet och konst, af förstånd och känslolösket! Jag vill ej tala om vanhedern för en skön qvinna, som dock kan återvända kysk och nelig efter att hafva blindt underkastat sig de mest egna nycker. Det är derföre konsten är n stor ursäkt för alla ovanliga handlingar; det ir derföre konsten helgar allt, till och med den