eller Rubens... och detta är mycket mer än om jag föreställde dig såsom en konungs mätress. Jenny, outtömliga Jenny, kom! Iaspirationens makt fattar mig. Konstens feber sjuder i mina ådror; min grofva ekträds-palett är färgbelagd, som slumpen velat, min stora pensel ligger vid mina fötter, flämtand2, som den i kopplet fjätrade jagthunden. Kom, Jenny, nu är tid. Och Jenny kommer, läraktig som bildningsgåfvan, läraktig, undergifven och färdig till allt... till allt hvad konsten i sig äger oskyldigt och poetiskt. Till verket Jenny: jag vill i dig se en skön grekinna, lik en af dem Apelles såg, då de stodo i stället för gudinnans bild. Hvad du sålunda är tjusaade, täcka grekinna, allvarsamma skönhet, atbeniensiska med hänförande former! Och om jag vill förändra min intagande veridsborgarinna, vexla behagen: se der romarinnan, en af kejsartidens, en af Juvenals romerska qvinnor. Drag dig tillbaka, Jenny, från den festliga högtiden, låna örat till drinkarnes sånger, omläs för mig Horatii ode till Glyckre, till Ncra, var rik och lycklig, utsträck dig i din bärstol, buren af galliska slafvar; låt vinterns perlor utbytas mot sommarens guld. Men först och främst, innan denna yra föreställes, har du frukosterat denna morgon, Jenny? JI andra, j föreställen er ej att det är en stackars flicka, som drömmer med öppna ögon och som drömmer för er. J eftersinnen ej all den fara och svårighet, som äro förknippade med omständigheterna för en fattig qvinna, som hela timmar står orörlig, stum och fjettrad; hon måste förena passion med lugn, vrede med lugn, yra med lugn, kärlek med lugn! En arm, till modell