Aftonbladet – 22 oktober 1841, sida 2

(Insändt.) En ny bro öfver Norrström. Då detta för etag, elcr åtminstone frågan derom, åter synes med något allvar ha kommit å bane, vore det önskligt, om något mera system, något mera planmässighet dervid kunde göra sig gällande än vid andra offentliga företag under de sednare åren. Att på den fordna spångens ställe bygga en bro, praktikabel för åkdon, synes aldeles öfverflödig, nemligen om. någon betydligare kostnad derpå skall användas, emedan innevånarena på Helge-Ands-holmen ej äro så många, att de med skäl synas kunna göra anspråk på att staden endast för deras bequämlighet skall uppoffra summor, som verkligen bättre behöfdes för andra ändamål. Kongl. stallets hästar kunna äfven, utan särdeles förlust ar tid och krafter, hädanefter, så väl som i 54 år, gå de få stegen omkring, och om reningen är att afbjelpa den öfverklagade olägenheten, att Stockholm blott har en enda kommunikation mellan dess särskilda delar, så vinnes detta icke genom en körbro på detta ställe. Sknlle nemligen något äfventyr hota en af brons hvalfbågar, tyckes sådant aldraminst böra befaras för hvalivet mellan Helge-Ands holmen och stranden af sjelfva staden, äfvensom af en dylik olycka skadan hör lättast vore afhjelpt. Vida större är äfventyret på brons norra sida. Man vill alldeles icke påstå, att någon sådan fara är för handen; man vill icke en sång yrka, att en bro till är det aldra kännbaraste af Stockholms behof. Andra städer gilfvas, som icke hafva mer än en enda bro att sammanhålla dess olika hälfter och som likväl hjelpt sig länge nog dermed. Prag t. ex., en stad om 4120,000 innevånare, har en enda bro, ieke hälften så bred som den Steckholmska, öfver den strida Moldaufleden, och denna bro har i saart 400 år varit tillräcklig för stadens behef. Dresden, som väl icke är så folkrik som Stockholm, men likväl har några oeh 60,000 innevånare, äger jemväl blott en enda bro, föga mer än hälften så bred. men deremet dubbelt så lång som Steckholms. Att likväl ännu en bro skulle vara af betydlig vinst för hufvudstaden, är obestridligt, och om medel dertill, utan allt för stor svårighet och utan förbiseende af andra nödvändigare behef, kunna anskaffas, vore anläggningen af en sådan visserligen önskvärd. Fråga är då blott: hvar bör den läggas? I händelse de Herrar och män, på hvilka sakens afgörande kan bero, ville en dag göra sig dem mödan, att stiga upp i öfversta våningen af hörnhuset vid Mynttorget, vere frågan vid första ögonkastet norr ut besvarad. De skulle då finna, att om man drager en rät linia från Drottninggatan tvärt öfver Helgeands-holmen, inträffar den, öfver ett af de små gårdshusen på nämnda holme, precist på Mynttorget midtför Stadssmedjegatan. Om den nya bron anlades i denna rigtning, skulle man således ifrån Observatorii-planen kunna snörrätt komma ända fram till Kyrkbrinken. Någon naturenligare, beqrämare och mindre kostsam plats för den andra bron, finnes då ieke, hvartill för öfrigt torde komma den konsideration, att Helge-Ands-holmens båda stränder, den norra och den södra, verkligen påkalla en bättre och något snyggare beklädnad, än den a pekt, deras nuvarande utsidor erbjuda: stallets gödselsamling på den ena och några ruskiga, bofälliga trädplank på den andra. För öfrigt hvad kostnaden angår, tror man med skäl, att en ändamålsenlig hushållsmethod med stadens irkomster och en måhända möjlig organisationsförändring med dess tjenstemannapersonal skulle härtill bereda tillgångar, som kunde hjelpa vederbörande åtminstone ett godt stycke på väg. ARNE — Westerviks-bladet berättar, att sedan man i staden Westervik beslutit inrättandet af ett arbetshus, men varit i mycket bekymmer för kostnaden, har Eokefru Doktorinnan Engström, född Engeström, till understöd för nyssnämnde inrättning, förärat 1000 Rår Rgs.