Aftonbladet – 22 oktober 1841, sida 2

ser. Man arbetar ömsesidigt hela månaden; nålen och pennan göra underverk; han dissekera kadavren, hon kläder dem; han utreder Justini text, bon återupprättar alla de qvinnliga lyten, som för henne framställas; knappt har man tid att råkas, att småle tillsammans; knappt en ciler två gånger skymtar han förbi boddörren och den med en till hälften undandragen gardin omhöljda fönsterrutan. Men då Söndagen inbrutit, farväl med allt tvång! Nålen och pennan hvia, boden och boken äro slutne! Frihet, oinskränkt friket är lösen. Då är rikedomens dag för honom; skönhetens dag för henne; en dag då ce älska hvarandra med oskuldsfulla och öppna hjertan. Skyndom, vårt legitinaa konungadöme, Montmoreney-dalen kallar oss; skyndem, virt vackra hertigdöme i St. Cloud öppnar för oss sina portar; skyndem, vårt tjusande grefskap i St. Germain nedklättrar från vår bostad 3 trappor högt; skyndom fort till jernvägen; jag har min nya klädning, min hvita väst, min sparpenning i fickan; tag du din nyaste hatt, ditt 1ödaste skärp och den af Louise häromdagen qvarglömda solfjädern, — och sedan framåt! Du skulle se huru de sålunda parvis eröfra de minsta tillhåll i den Parisiska kampagnen; huru, för att lemna plats åt dessa oskyldiga älskande, lättingarne af de rika dölja sig bäst de kunna, väl vetande, att Söndagen tillhör studenten och grisetten, som umder sommaren på landet, under vintern i staden, sålunda äro souveräna en dag hvarje månad, då de kringsvärma i lundarna, då de fylla teatrarne, då alla fältens blommor, alla melodrammens tårar tillhöra dem; de hafva 352 dagars regeringstid om året. Hvilken makt i denna verlden varar så länge?