Aftonbladet – 22 oktober 1841, sida 2

Efter vi nu äre i farten att berätta nyheter från Upsala, så vilje vi ännu lemna ett par a! relativt stort intresse. Den snillrike Geijer har företagit sig ait läsa öfver ett ämne, som, dess stora vigt oaktadt, förmodligen ingen, åtminstone här i landet, tillförne afhandlat från katedern. Af den stora prelections-katalogen underrättas man nemligen, att han Historiam Hominis, quantum in se est, enarrabit,, d. ä. att han, efter bästa förmåga, skall framställa Menniskans Historia. Ett högt ech stort ämne i sanning! och skall någon gå i land dermed, så är del säkert Geijer. Tilloppet på dessa föreläsningar är också ofantligt, och ökas alltjemt; man tror sig icke för högt uppskatta åhörarnes antal, om man uppgifver det till omkring 200; med ett ord, det, till sådama föreläsningar, alltför inskränkta rummet (teologiska auditorium) är proppfullt. Geijers frisinnade åsigter förneka sig icke heller; han uttalar dem i hvarje vigtigt fall. såsom han sjelf yttrade, helt dristeligen! G. är en man med hjerta och djup blick, och har således sett, att tiden nu var inne att tala pett ord i sinom tids. Då han, på en af de första föreläsningarna, kom att tala om Religionen och våra äldsta Religions-urkunder, föllo hans ord ungefärligen sålunda: Kristna läran och dess urkunder behöfva icke sky en undersökning ech har ingenting att frukta af förnuftet: Gudomen har nog vetat att intaga en sådan position, emot det menskliga förnuftet, att den slår sig inför detsamma: må wndersöknringen vara fri, vi säge det helt dristeligen; är det något Gudomligt deri, så blifver det beståndande; är det åter intet, så må det fallal — — — Detta är ord och inga visor, som man pläga! säga. Det är af stor betydelse, att Geijer just nu upptagit detta ämne, som nödvändigt skulle föra honom in på mensklighetens vigtigaste angelägenheter, både i religion oeh politik. — just nu då Svenska kyrkans primas, genom det Straussiska målet, vill uppställa tankeoch samvetstvång!