Aftonbladet – 22 oktober 1841, sida 2

intet, är hon likväl mycket rikare; ty .hom ä) glad och lycklig; hon begär på sin vandringsba na endast någon stymt af välvilja någon skyn! af — kärlek. Bet är dock blott på denna väg eller snara:e på denna, med så många fältens blommor och törnen beströdda, anspråkslösa stig, hvilken den älskvärda flickan med så lätta fjät tillryggalägger, hon icke dess mindre träffar många sm fördelar för sin vext och sitt behof. Hen smyc: kar sig med det guld, hvars tillverkningar få: till så medelmåttigt pris, — en guldgrufva, me. ra outtömlig än alla grufvor i Peru. Hon är nöjd med det lilla, hon är nöjd med intet! Tröstens och uppmuntringens englar, poesi och kär lek, äro hennes följeslagare på vägen ;hen inför lifvar sig med poesien först i följd af sin fattig dom, men sedermera i stöd af sitt yrke; hor införlifvar sig med kärleken i kraft af sina naturliga bebag och sin osminkade skönhet. Grisetten förespeglar oss detta egna, skägglösa slägte som utgör våra skolors heder, snille och ostyrighet, samt med godt skäl förtjenar benämningen: årets vår. Hon är den leende, oegennyttiga kärleken för våra poeter utan mäträsser våra talare utan skägg, våra generaler utan värja, våra mirabeauer utan tribun. Hvarje yngling som i Paris lefver på en knapp faderlig kost och hoppet, är med rätta dessa små vackra markisinnors vid gatan Vivienne besegrare och des. pot. Uti denna fria samhällighet, grundad på kärlek, ekonomi oeh arbete, hembära begge de älskande, efter måttet af ömsesidig förmåga, till en början intet, dertill en god aptit och på köpet en stor-fond af bekymmerslöshet, — med ett ord: alla lyckans tillbedjansvärda ingredien