Aftonbladet – 22 oktober 1841, sida 1

Lemnom således etymelogisterna och deras ötfverspända förklaringar. De äro garala, goda män, sem öfvergifvit alla menskliga svagheter, och om hvilka, med hänsigt till det franska koketteriets tjusande möcöster, ingalunda kan sägas, att de äro betagne IY.silt ämne. Hvad som är klart, Jefvande och skönt, låter sig ej definieras. Enda sättet att fatta Pariser-grisetternas verld, en verld för sig, är att se den på nära håll. Uppstig vid gryningen af en vacker dag och se till, hvilken qvinna först vaknat i det rika, ännu sofvande Paris: det är Grisetten! Hon uppstiger i dagbräckningen och straxt derefter smyckar hon sig för hela dagen. Hennes tvagning är dagligen fullkomlig, hennes vackra hår omsorgsfullt kammadt, hennes kläder ega renhetens glans; naturligt: det är, på min ära, hon sjelf, som sytt, hon sjelf, som tvättat dem. Under tiden städar hon äfven den vindskammare, hon bebor, ordnar det lilla, hon eger, och pryder sitt armod på ett sätt, som andra qvinnor icke skulle förstå, att inreda d epas öfverflöd. Sedan hon skänkt spegeln ännu ett ögonkast och hunnit försäkra sig, alt hon är lika vacker i dag, som bon var i går, förfegar hon sig till sitt arbete. I sanning! det är både rörande och aktningsvärdt, att namnet Grisett tillika utmärker en intagande varelse, som, Höjd med litet, sträfvar och arbetar; ty en lat Grisett tillhör ej Grisetternas slägte: hon blir då . got helt annat, som försvinner helt och håilet ur deras sedliga krets; en gång lat, öfverskrider hun snart det svaga råmärke, som skiljer henne från Pariser-lasten. Om den sednare vilja vi ej tala. Hon skulle förstöra vårt ämne. Grisetten arbetar; nå väl! Hvari består då hbannes arbete? Det vore vida enklare, att g0nast säga, hvari detta icke består, ty ordet Grisett innefattar begreppet af en flicka, sem; är duglig till allt, vet allt, kan allt. En legion af arbetsamm2 veyror förmår åstadkomma berg; än