religiositeten, och hycklaärne, till förderf för meraliteten. Tvångets verkan är alltså motsatsen al hvad man dermed säger sig åsyfta, och utan tvång trifs religionen bäst; hvilket var det som skulle bevisas. Denna verkan har icke blott en teoretisk grund; dess tillvaro bekräftas fulikomligen al erfarenheten, i länder med och utan religionsfrihet, Det fordras i de sednare, eller der religionstvång herrskar, icke mycken forskning, för att se pluraliteten bland de:s invånare fördelade på någon af de tre sistnämnda klasserna; hvaremot man träffar få, om någon ibland de dogmatiskt rätttrogne; denna klass är der tilliförutsättningen, men ej i verkligheten. Deremot är religiositeten nästan allmän der religionsöfningen är obunden af statsmakten; statens politiska form kan till och med härvid äga den största möjliga olikhet. Vi åberopa såsom exempel Ryssland och Nordamerika. Det är väl sannt att i Ryssland finnes en statsreligion, om man så vill kalla den, till hvilken monarken bekänner sig; men denna omständighet hindrar icke der, att alla slags andra kristna trosbekännelser både fördragas och, när deras anhängare så önska, hägnas och understödjas opartiskt af statsstyrelsen. Ja, denna sörjer till och med lika nitiskt för de icke kristna trosbekännelsernas helgd, för undervisning i deras dogmatik och tryckning af deras religionsböcker. Alkoran är tryckt genom styrelsens försorg, och för icke längesedan omtalades i tidningarne, att en Lamailtisk religionsurkund utgafs på statens bekostnad. I Nordamerika förfar den offentliga samhällsmakten ännu mera konseqvent i afseende på religionsvården: hon befattar sig alldeles icke dermed, utan lemnar hvar trosbekännelses anhängare fullkomligt ostörda att ombesörja sina egna kyrko-angelägenheter. Verkan häraf är ock, att det icke gifves något land på jorden, der gudstjensten vårdas mera nitiskt än i Nordamerika. Man kan ej loforda Nordamerikanerna för en lika vidsträckt och statsklok tolerans i fordna tider. Den fria statsförfattningens grundläggare, Puritanerna, voro tvertom, med en sällsam inkonseqvens, högst ofördragsamma i trosmeningar, och bestraffade afvikelser ifrån deras egen lära fullkomligen despotiskt. Genom höga viten tvungo de hvar och en samhällsmedlem att besöka sina kyrkor, och stadgade de svåraste ansvar mot hvad de kallade kätteri. I en förordning af den 414 Oktober 1636, utfärdad i Massachusetts, omförmäles, att en fördömd kättaresekt, qväkare benämnd, börjat uppkomma,, och till följd deraf förklaras, att de skeppare, som till Massaehusetts införa någon qväkare, skola fällas till ansenliga böter, men de införda qväkarne omgälla sina kätterska läror med spö först, och sedan med arbete i allmänt häkte. I samma slags lagbok hotades katholska prester, som vågade besöka statens område, med landsförvisning, och vid förnyad öfverträdelse, med döden. Dylika tvångslagar hafva likväl ieke kunnat förhindra, att en hel stat qväkare, Pensylvanieny, bildande sig i Puritanstaternas grannskap, eller att andra stater slöto sig företrädesvis till katholieismen, och att för närvarande hela förbundsområdet är bebodt af snart sagdt otaliga särskilda sekters anhängare, nu mera fredliga och fördragsamma mot hvarandra i religiöst hänseende, fastän hvar för sig ifrigt tillgifna sin sekts trosläror. Alla öfverensstämma dock i noggrann vård om fromhet och goda seder inom sekten, och fastän man istraffstaterna finner mera slapphet i denna punkt, särdeles i förhållardet emellan den hvita manliga befolkningen och deras svarta slafvinnor, så gillas doek ej dylika afviq kelser genom det allmänna tänkesättet. Aktenskapets helgd iakttages öfverallt lika strängt och lika villigt. Då man i Europa ej sällan ser de största förvillelser inom sedlighetens område uppkomma från detta håll, så betraktar Nordamerikanen det husliga lifvets krets som en säker tillflykt under verldens strid och vanart. Fans bem är för honom en helig fristad, der trefnady, ordning, kärlek och religiös frid vänta honoms Hans förhållande till sin trosläras kyrka står för öfrigt icke i något sammanhang med politiken. Presternas offentliga befattning utom kyr kan är på sin höjd egnad åt folkskolorna, hvars lärareplatser vanligen intagas af dem; icke till följd af prestkallet, utan genom medborgarnes val, emedan öfvertygelsen om en religiös uppI fostrans nödvändighet är allmän. För öfrigt deltager ingen Amerikansk prest i någon medborgerlig funktion; han är ej juryman, ej representant, ej embetsman, af hvad slag som helst. I många stater, såsom NewYork, Norra och Södra Carolina, Virginien, Kentychy, Tenessee, Louisiana, hafva presterna blifvit genom lagen forms tigen uteslutna derifrån; i den förstnämnda statens konstitution (Art. 7 8 4) heter det: emeIdan Evangelii tjenare äro, genom deras embete, I invigda till Herrans tjenst och siälavården, och vicke böra störas vid utöfningen af de höga pligInter, som tillhöra deras kall, kan ingen Evangelii tjenare, af hvad trosbekännelse som helst, -lyunder hvilka omständigheter eller anledningar det vara må, blifva kallad, genom val eller anpnorlunda, till någon eivil eller militär befattpning.o Men älven i stater, der dylika stadganden icke förekomma, afbålla sig presterna, till följd af allmänna tänkesättet och egen öfverty. da fåsån Alle 1 GA s HH snvorkan na