OM FÖOLKVÄLDET OCH DESS FRAMTID. Med tillämpning på Europeiska förhållanden. Sjette Artikeln. (Religions-vårdens förhållande till folkväldet.) I den föregående artikeln sökte vi framställa lagskipningens förhållande till folkväldet, och kommo till den slutsatsen, attjury-inrättningen ir den egentliga formen för folkets omedelbara deltagande i (lagskipningen, likasom kommunalinrättningen är detsamma för dess omedelbara deltagande i förvaltningen; samt att folkens anspråk i begge dessa rigtningar bäst tillfredsställes genom nyssnämnde anstalter, hvilka sålunda höra tillsammans och utgöra hvarandras fulländning. Religionens förhållande är ett annat, eller sna. rare motsatt. Hvilka åsigter, som hierarkerna än må framställa derom, så låter det dock med logisk följdrigtighet bevisa sig, att religionen trifves bäst, när hvar individ får anordna derom för sig sjelf, emellan Gud och sitt eget samvete, utan all inblandning af någon statsmyndighet, denna må för öfrigt hvila på demokratisk grund, eller monarkisk eller aristokratisk. Yttre band på tänkesätten innebära Be nom sjelfva deras begrepp, att tankan underder ej får vara sjelfständig; den, som undörkastas