Aftonbladet – 20 oktober 1841, sida 3

den föregående berättelsen, lemnade hos juryn inte tvifvel öfrigt om rätta sammanhanget. Det återstår nu att till slut nämna något om d sammansvurnes öde. De siste underrättelserne om Bourbel äro faån Valencia i Spanien af den 314 Ma 1840, men sannolikt har han rest till London, fö att der understödja hr Bogle i dess rättegång, hyil ken i lika hög grad angick honom sjelf. Pipe (dok tor Coulson) och Graham kommo till Nespel den 4 Maj. Den förstnämnde begaf sig, enligt hvad de ofvannämnda brefvet gifver vid handen, till Algie) och derifrån öfver Marseille till England, men Gra. ham till Corsica. Sedermera återvände den sist nämnde till Livorno, sannolikt för att resa till Flo. renz och förstöra den hos Kerrich förvarade machinen, men polisen bemäktigade sig hans person, förde honom till gränsen och antydde honom, att ej mer återvända inom de storhertigliga staterna. Det sigill, hvarmed han stämplat de falska kreditbrefven, fanns hos bonom, men återgafs honom, men begriper icke af hvad skäl. Grefve de Pindray greps i Jassy, men ställdes på fri fot, sedan ban till sina förföljare aflemnat några tusen francs. Han for till Konstantinopel, fördes, på franska konsulns begäran, till Genua och derifrån till Aix, men hvarest domstolen förklarade sig inkompetent att döma i målet. Alexander Greham var så angripen af en smittosam sjukdom, att han nästan icke kunde resa, dog nyligen i ett Maison de Sanie vid Paris, under ett antaget namn ochi djupt elände. DArjuzon och bans mätress undgingo de rhenska bankirernes förföljelser. Man vet icke med visshet, hvarest de nu befinna sig, men man tror, att de, i November förlidet år, rest till Bologna, för avt derifrån afgå till Frankrike. Från sistnämnda land erhöll man de minsta upplysningarna, rörande der skandalösa processen, i trots af alla de engelska advokaternes bemödanden. Times yttrar sig i sin artikel derom sålunda: På ställen, ader Dobie hade nåson rätt att vänta verksamt biaträde, mötte han, tvertom, alla möjliga svårigheter; de fransyska auktoriteternas förfarande var hvarken auppriktigt, redligt eller rättvist; äfven behöfde myceket i toscanska regeringens uppförande närmare utredas. Den belgiska regeringen har deremot i hela esitt förhållance, från början till slut, bevisat, att ebon ville till grunden genomforska saken och gifva eandra tillfälle, att lära känna den skamliga anläggniDgenD.p