i; (Insändt.) ORNEN I BUR. (Allegori.) 4. Se hit, god vän, hur i mörkaste hörn Af buren der sitter som död den örn! Har han ej utrymmet tillräckligt stort? Och pinnar man ju till hans nöje har gjert uti burer. B. Utrymme, min vän, han eogde en gång Då jorden sjelf för den frie var trång. I molnen gungade stolt som em kung Densamme som nu synes håglös och tung uti buren. 4. Men hvarför? — Fri är ju hans utsigt, vän? Nog syns genom gallret blå bimmelen Nej, sofver visst gör han; ty stör hans ro, Så lifvas den skendäda bild, må ni tro, uti buren. B. Ej lätt ssfver sorgen. — Visst nu hans blick I minnet kringirrar dena tid han fick I svindlande köjd på strålande bar Lik stormen emsegla vår verlds ocean — — — uti buren! 4. Han lider, måske! — döek nöd är det ej, Ty dertill säger ju vaktaren nej. Och felket, som lystet beser hans bur, Bör fågna i tysthet det stolta djur uti buren. R. Ja, — herrligt försvinner hans ädla lif Till liknöjda lättingars tidsfördrif! Fast grånad, min vär, syns ri alltför — ung Att rätt fatta sorgen hes melnens kung. Men sannt ni sade: ej lider kan nöd, Hvars fångslade ande är lefvande död uti buren. Så sinneslidande jag fann — 6, finne mången! —I En snillets son ), som för sin kenst blott bramn, Som glödande förtärs, i neslig boja fången Uti det fängsel glömd, som Dårkus har till namn. Men högmodsanden Har smidt de banden. Mildt vore dödens straff för famtasians grubbel Hot lifstidsbojans tyngd, sem på en själ Af eld ech kraft ech lif skall trycka tiodubbel. Finans ej en menskovän — förtviflan väl, Som hyddan krossar, Mans bojor lossar. ) 0. 8. Graffman, måhända, näst Fahlerantz Sveriges förste landskapsmålare, blef sommartiden 1858, genom Kongl. Öfvrerståthållare embetets försorg, insatt på Danvikem, der han ännu qvarhålles. Anledning, em icke skälet, dertill var ett förfluget yttrande, som den i orden häftige, men, insändaren vsaterligen, aldrig våldsamme mannen lårer fållt, innebärande het mot Kejsar Mieolai lif, hvilken då besökte Steekkbolm. Faran för mordet tyckes nu längesedan förbi, och en grymt tillräcklig besinningstid blifvit förunmad åt den presuppererade mördaren. Om iter rättsskälet till denna bekandling är mannens i vissa fall excentriska besynnerlighet, (som likväl aldrig stört samhällsfriden); så kan med fog frågas: bvarför inspärrar man icke alla lefrande besynperligheter i ett ofantligt dårkhus? — Graffman är ännu i sin verksammaste ålder — blott 59 år gammal — af stelt föresats besluten att ej arbeta för andras nöje i ett oförijent fängelse. och detta sitt löfte har han nu hållit öfver 5:ne; år. I öfrigt har ban inom inrättningen, enligt vittnesbörd af dess ädle och aktningsvärde föreståndare, Hr Dokter Åkerman, alltid uppfört sig fredligt oeh stilla. I esäkert hopp att hes en man af. qvalit firna ett varmt nit för saken, kan insändaren j sin ringhet emdast garantera, att Hr Doktor Åkerman, mot god mans borgen, för sin del gerna somtyeker till ett befrielseför-i sök med Graffman. —— ur