märka, att en del af uppgifterna deri blifvit anförda efter sjelfva hufvudpersonens berättelse, men icke inför domstol fulltygade. Pigan Maria Johan:dotter i Läsens secken i Blekinge hade, eter uppgift, af Kyrkovärdsn Matts Håkansons son Carl Jacob Mattsson låtit förleda sig till ett felsteg, hvaraf följderna snart röjdes. Då detta skedde hade Mattsson entriget bedt Maria att icke uppgifva homom säsem barnets fager, utan i stället beskylla någon annan derför och uifäste han sig, att i så fall lerana henmne allt möjligt understöd. Den 9 sistl. December förlöstes hon med ett flickebarn, som i dopet fiek efier dagen nammet Arma. Mattsson hade då lofvat Maria, att för henne betala bushyra och äfven skänkt henne 80 Rdr Rgs, med förnyad begäran, att kon icke måtte nemngifva fadrem. Vid flere följande tillfällen -hade Mattssen gifvit henre åtskilligt, såsom potäter me. m., allt under försäkran att har icke skulle göra henne någon orätt. Sedan hen tillfrisknat, tog hom tjenst såsem amma hos Hr! Löjtnant Sköld, hvilken bodde i Läsens prestgård, och öfverlemnade sitt eget barn att emot betalning vårdes åt torparen Stens hustru Brita Fredriksdotter, ! bvilken bodde i granskapet. De första sex veckorna hade Maria åtnjutis understöd för sitt barn af! Mattsson, men han började sedermera att undandraga sig sin faderliga skyldigket. Maria erinrade honom i bref om sina löften, då ham slutligen svarade att han ieke vidare ville hafva med herme att skaffa. I denna kinkiga beligenhet rådfrågade hon sig hos Presten Hom, svärfader till Hr Löjtnant Szöld och omtalade för henom, så väl som sitt kusbomdefelk, hela förhållandet på sätt nämndt är. Prosten tillstyrkte henne att låta stämma Mattsson för att förmå honem utgifva uppfostringekjelp, under förmodan att, såsom vanligt, Mattsson skulle infinna sig och söka i tystket få sskem uppgjord. Maria öfrerlemnade saker till landsfiskalen, som instämde både Maria och Mutisson till Östra Häradsrätt. Första rättegångsdagen den 935 sistl. Maj infann hen sig vid tinget för att få veta då målet skulle förekomma. Hon träffade då Mattsson, som lemnade benne underrättelse derom, ech begaf sig derefter på kemväger. Mattsson, hade gifrit sig af förut och inväntade hemneien backe, der han öfverbopade hemere med förebråelser för det ben angifvit saken kos lamdsfiskalen och yttrade, att han skulle ombesörja att hon blef ålagd att göra honom offentlig afbön och j ferklarad skyldig att träda i käkte, synnerligast som hon var fattig och kan rik, så att han väl skulle få rätten på sin sida, hvaremot han lefvyade gemast betala henne 6 Rdr och framgent lemnpa berne vidare understöd, om hon ville återkalla målet. Då Miria! ieko ville gå in derpå, framställde Mattsson för henne det grymma oeh omenskliga förslaget att hon med arsenik skulle ta lifyet af barnet, på det de båda derigenem kunde undvika allt vidare bekymmer om detsamma. Maria uppkastade betänkligheter deremot, emedan hon hade för stor kärlek och ömhet för barnet och i allt fall befarade att det ieke gerna kurde blifva fördöljdt. Mattsson var envis och sade bennes, att alla misstänkliga dödsteeken skulle undvikas, om hon blandade sönderstött arsenik i vatten ceh deraf gaf barnet att dricka. Maria var likväl; nu icke mäktig att antaga förslaget, men lofvade Mattson att Ånnan Dag Pingst kl. 8 på morgonen: träffa honem uti prostgårdsgärdet, för att underrätta! honom om sitt beslut och om hon ville återkalla angifvelsen, i vedergällning hvarför han då lofvade gifva hexne 6 eller 8 Rdr. Sedan de åtskiljts, blef! Maria under hemvägen allt mer och mer vacklande i fråga om Mattssons förslag. Hon stred länge inom sig sjelf med kärleken till sitt barn och der svårighet att försörja barnet, hvilken hon nu befarade, ända tills hon kom hem, då hon tog ett styekxe arsonik, som kom kade kommit öfver, så stort som en böra, stötte sönder det oeh källde det i en flaska, fylld med vatten. Moderskänslan stred länge mot tankan på det brett hon ämnade begå, mer dukade slutligen -under. Maria fattade beslutet att följa Mattssons råd. Dagen derpå den 28 Maji på 0. m. tog hon gififlaskan ech begaf sig till hustru Sten, som trodde att Maria kom för att se om sitt barn, öfver hvars friska utseende Maria syntes mycket glad, under det hon jollrade med barnet. Sedan både Stens bustru och Maria gifvit barnet mjölk ur en panna, som stod i spiseln, gick Stens hustru ut i ladugården, för att se om kreaturen. Maria passade mu tillfället, och tömde giftflaskan i mjölken, ! som fanns qvar i parnan, i den öfvertyge!se att Stens kustru sedan skulle gifva barnet aw äta af den sålunda förgiftade mjölken, utan att hon betänkte att äfven andra perserer kunde komma att: förtära deraf och derigenom ljuta döden. Sedan hon gjort detta, begaf hon sig genast kem. Ea stund! derefter kem Stens hustru in ifrån ladugården och i gaf Marias barn ur dikornet aw dricka af den förgiftade mjölken. Derefter bjöd hon äfven ett annat 4 års gammalt barn, hvilket hon hade under sin vård, alt dricka af samma mjö!k, men barnst ville ietxe kafva dem, utan sade sig hellre vilja sofva, och undgick således den öfverkängazde fararm. Inom råecara minuter började Marias barn att besväras af häftiga kräkningar. Stens hustru blef förvånad deröfver, emadan barnet alltid varit friskt. Hon slog derefter mjölken ur pannan eeh, utar att skölja der, kvartill hor för barnets häftiga plågor icke hada tid, hällde kon ny mjölk deruti, uppkokade dea och gaf deraf barnet, sem med begärlighet förtärde den. Kräkningarne tilltogo då med förökad bäftighet, och då de slutligen sppkörde, märkte hustrun att barnet bärjade blifva helt kallt, ech hor satte sig derföre med detsamma framför elden, samt drack derunder sjelf något af den sednast uppkokta mjölken och gaf äfven litet åt katten. Denne började genast kräkas, och irnan hon bann basinna orsaken dertill, anfölls ken äfven sjelf af väldsamma uppkastningar. Sednare på aftonen kom Stens dotter hem, men hvarIken kon eller modren kommo på den tankan, att I mjölken kunde vara förgiftad. Stens kustru, illaI mående och utmattad af uppkastningarne, gick slutligen sent frampå natten till sängs, med barnet bredvid sig, och inslumrads. Icke lång stund derefter, då det började lida till mergenen, vaknade ken och fann då barnet vara dödt. Förskräekt häröfver, väckte kon sin dotter, som nu först började misstänka en förgifteing, så mycket mer som modrens kräkningar ännu, likväl med långa uppehåll, fortforo. Hon undersökte då dihornet, hvaruti de med bestörtning funne flere kern arsenik. Orsaken var nu upptäckt, och emedan ingen annan, än Maria, aftonen förut besökt dem, så togo de för gifvet myr a I