Aftonbladet – 19 oktober 1841, sida 2

tt ingen hår vill bli minister, då deremot i ndra stater aldrig plågar vara brist på hela karor af kandidater till portföljer. Imedlertid blir basättandet af utrikes-ministdren dag från dag allt mer eeh mer nödvändigt. Den allmänna ställningen i det hela är af den beskaffenhet, att om virrvarret och misstagen fortgå i denna progression, Holländska regeringen snart icke mera skall veta, om det blir hennes öde att komma Jjusqw ä la mer eller jusque dans la erp ). Sednare muaderrättelser frår Haag ianehålla, att det omsider lyekats konung Wiihelm, att få utrikes minister, dock endast på ö:ne månader. Hofmarskalken baron Huyssen van Kattendyk2, hvilken i sin ungdom tjent i kabinettet, har åtagit sig alt fungera under nämnde tid. ORIENTEN. Mehemed Ali har gjort en ganska vigtig koncession åt Englands hanrdelsintresse. Oaktadt traktaten emellan Turkiet och England stadgar en transitoafgift af 3 procent af varans värde, har Paschan nedsatt denna afgift för alla varor, som passera Egypten, till 14 precent. Detta kommer i synnerhet England till godo, som nu sannolikt lärer expediera en ster del af sina Ostindiska produkter öfver Egypten, ech viee versa. Med en transitoafgift af 3 preeenit skulle en dylik trafik aldrig kunnat äga rum. Malta kommer khärigerom att blifva en entrepöt för Ostindiska handeln öfver Medelbafvet. Mehemed Ali skulle tillbringa vintern i Cairo, och Ibrahim Pascha under tiden föra styrelsen i Alexandria. Från Konstantinopel intet arnat nytt, än att Sultaninsan Heibetuilah, Abdul-Medschids faster, nyligen aflidit, ech blifvit med stor ståt begrafven i samsaa mausoldg, der hennes breder Sultan Mahmud hvilar. I stället för Fransyske ambassadören Grefve Ponthois, som återvänder till Frankrike, komer förre Legatioms-sekreterarea i London de ourgqusensy att uppträda såsom Fransysk mini stör i Konstantinopel. Om det blott är tills vidare, eller omhan verkligen blifvit utnämnd till ordinarie sändebud, är ej ännu tillförlitligt kändt. FÖRENTA STATERNA. ; Presidenten Tylers budskap till konsressen, då kan sista gången gaf sitt velo emot inrältandet af en national-bank, står nu fullständigt i ;de Engelska tidningarna. Hufvudsakliga skälet, ihvarföre han vägrat sanktionera kongressens befslut i detta hänseende, är ungefär detsarama, sem förra gången föranledde hans vsto. I den förra billen stod, att banken skulle kunna inrätta filial-banker i de serskilda staterna, utan fatt dertill begära tillåtelse af stats-styrelserna. Därta stadgande ansåg Hr Tyler vara stridande :emot konstitutionen, samt ej medgaf åt kongressen makt att inrätta banker i någon af staterna. I anledning af detta presidentens inkast emot fbillen ändrades denna klausul så, att i stället för filial-banker sattes agenturer. Men äfven jdetta anser presidenten konstitulionsvidrigt. Åtskilliga andra stadganden i billen finner han äfven oriktiga, såsom att en innehåller, att under loppet af 209 år kongressen ieke skulle få inrätta någon sådan institution, som den ifrågavarande m.m. Hvad som dock egentligen, mera än något annat, synes hafva legat till grund för ipresidenters handlingssätt i -lenna fråga, är bans sfruktan för förnyelsen af det bankvälde, man jurder Jaeksons och van Burens förvaltningar ihade att kämpa emot fråm Förenta Staternas banks sida. Presidenten i nämnde bank, Hr EBiddle, utgjorde då, smart sagdt, den tredje statsmakten i Unionen. i Nyssnämnde bank, om hvars flere gånger in;ställda specievexlingar, vi de sednare åren haft tillfälle berätta, har nu formligen blifvit förkla:rad i konkurs-tillstånd, eeh ställd under utredning. Dess aktier hade fallit ända till 7 dollars. i Innan kongressen upplöstes d. 48 Sept. höll sförre presidenten Adam ett tal, rörande MLeodiska affären, hvari ham helt öppet uttalade sin jöfvertygelse, att Förenta Staterna i denna fråga ibafva orätt emot England. Först ech främst beigagnades den sedermera uppbrända ångbåten Cairoline att föra folk och aremunitionr till de Caiadensiska insurgenterne på Navy Island, hvil3) Detta uttryek har afseende på den bekazta advokatyr, hbvarizenom Nederlärdika kabinettet i några ech 920 år sökt hindra, och verkligen lyckats hindra, verkställigheten af kongressens i Wien beslut em den fria skeppsfarten på Rhen. I öfver esskommelsen står, att seglatsen skall vara fri pusquw å la mern.. I Holland kar man förklarat detta uttryek så, att det väl gjort farten på Rben fri ända till hafvet, mena icke wl i kofect, ceh således ej kindrade Holläzrdarne att taga tull af de fartyg, som verkligen givgo ut i bafv-l genom Rbens mynaingar. Sådant kallas — adiplometisk finket.n ILSBO AESATEIRE TE ES ETEN LEEEOEEEE E 2 PANUEESTA IEA bofRRtAEESES FASA SELASSIE