Aftonbladet – 19 oktober 1841, sida 1

mycket med säkerhet; han sjelf påstår väl, att hej liksem fomiljen Barras, eär så gammal som Provence klippor, men detta tyckes vara ea af de vanlig öfverdrifter, kvarmed kaniroede sig. Sannolikt hörd Bourbellerne till de s. kb. Genfilerd:, eller småadel i Normandie, oeh visst är att namnet Bourbel ick förekemmer i Frankrikes adelsmatrikel. Herr Borr be! inträdde kelt ung på den offemtliga banan, nem lion som attackå hes Hr Hyde de Nouviile, unde det denno var fransyskt Sindebud i Lissabon. Har länge hen var anställd vid dexna legation, veta Y icke, men såkert är, at ham ej lemnade sin plat frivilligt, uten till följe af Hr Nourvilies peremtorisk. fordran. Sedermera anställdes han vid Franska be skickningen i Köpenhanan, men lemnade derna sta före sin Jes med Hr Haide, en irfödd Grek, sor stupade deri. Efter derna elyckliga händelsa ansåg Boarbe! terameligen allmäntsom en spelare, duellas och reut, och hen blef slutligen engsgersd al de hemliga Franska polisen, hvartill ban var scrdele lämplig i amscende till sitt förbindliga sitt att vara sin kännedom af språk, af verlden och af de för nimsta persaner i Europa, ty med ett asgenämtytr ech sällskapsgåfvor, förenade han flera andra företrå den: han talade med littbet fyra Eurepoiska språk hade rest myc ock egde till icke ringa crad der angenäma talsngen att berätta. Hans smatx i anse ende till konstföremå! kade utbildat: gevom studie och ebservatiomer; ham var sjelf ingen dålig teckna re, målade icke illa i olja och hade dessutom eger farliga skickligheien att träffande boriik Ha utmärkte sig likaledes i kroppsfärdighet: hen res tansade ceh fäktede med ovanlig skicklighet ec! le, såsom vw redan sett. med äatför siker öga beröfrat en motstindare lifvet. Hos en såda a måste galanteriet höra till lifvets förnämsta sys s-!sättningar och Pariss skandalösa krönika berätte: i cetta hänseende saker, söm i sitt sleg gåfro denn aForfiron es erimesn ett visst anseende. Omkring ät1832 gifte sig Bourbet! med ett Ea tcelskt fruntfiomor ef icke cbetydlig örmögenhet men då ban vid denna tid icke gerna kunde qvar stanna i Paris, emedan hans rykte var helt ech hål let förstördt derstädes, begaf han sig till England och for derifrån med sivu fru, som reden blifvit mo der til två eller tre barm, vid slutet af år 483