OSOIllsKA OCh MMISLULISad —MIPUVvI SVA llifele SKV rätta beklagar man sig nu öfver denna ensidiga vigtring, eprotestantismens ätande af kritikens kunskapsträd på godt och ondt. Man valde den för alt slippa förnuftet och erdast hålla sig till det skrifna ordet. Katselikerne insåge, hvad detta hade att betyda, och ifrån denrma sida hafva de isyonerhet anfallit pretestantismen; ty då denna bortkastat förruftet, var kom utan annat stöd ) a sina dogmer, hvilka åter sjelfva skulle stödja ! sig uppå det gilna ordet. Snart föllo äfven des-: sa för samma kritik, då den hnnnit långt nog,: för att på historiska eller filologiska grunder göra! delar af skriften misstänkt:, eller genom det eaa slället i detsamma utdömma det andra och: draga sjelfva dogmerna inför sitt forum. Strauss; har i sin aLeben Jesu gjort det yttersta. Få-; fingt skrikes nu öfver kritikens synder. Ty! buru vill man göra århundradens arbete ogjordt? 23 man än med kritikens tillkjelp söka åter bo-! ta de skador, der gjort, der finnas dock de, som äro obotliga, och nya kritiska anfall skola upp-. rifva de gamla såren. Resultatet af detta för-: farande blir blett det, att man allränt öfverty-: gas om kritikens vanmakt att något bevisa för. vetandet om det öfversinnliga. Isgen lappning förmår mera att fördölja detta uppenbara faktune.: Dermed har den lära, som sätter det skrifna ordets auktoritet emet förnuftet, historiskt visat,: hvart dem leder. Emedan förnuftet blifvit förklaradt för något blott subjektivt, har det såsom sådant hämnat det förakt, det lidit, i det sub-! jektiva rezennmsrendet, rationalismen, förstört dat ) äfvenså godtyckligt bestämda ebjektivas objekti-! vitet. Nn Hvarföre då streta emot den enda utväg, , som firnes, den att oberoende af em förutsatt . ordets auktoritet inför förnuftet ådagalägga den: kristna lärans sanning i ech för sig. Om den: icke mera skulle lefva och gälla i detta förnuft, uti församlingens tro och vetande, då vore äf-. vem denma utväg stämgd. Men att den detta: gär, ger densamma en bögre sukteritet, än den: någersin genom sim histeriska trovärdighet kan rara Lika så litet som individen, utan att! adl Ar tre ma Am mem FÅ rg MD NR Kl PO vara ech gälla för eförnuftig, kan lössäga sig i-; från sin tigs allmänna bildnirg, lika så litet kan idet förnuft, den kristna religioser sjelf uppam-; mat, eeh uli hvilket den ännu har sin tillvaro isisom lefvande ord, skilja sig ifrån desna, utan! fatt förmeka sitt eget väsende. Våga blott inse,:! att förnuftet icke är en inrekållslös, subjektiv! förmåga, hvilken såsom kroppens lemmar vore: menniskan gifvea ur natarons hand, utan att: det tillhör andens verld, är dem menskligheten igenorsgåsnda anden i detta Nu; denna andes! ilefvande verklighet, som i sig i dess sanning gianehåller och gör till ett rnärrsrande allt, hvad ihistorien framställer såsom fö:flutet. on RE TON nn i j I Svenska Biets Måndsgs-nummer, artikeln:. sHerr Lars imiterars, m. 2m., förekaramar följande. yttrande: pdem som, under 46 års åtrjuten pexsio-! nering, prisat makten, men vid barmkertigketsre:kets Ässphörande började smida stemma persenlighet, som! iban förut eppkäjt öfver Tifus,, me. m. Detta är ett; återeppraparde af den vid flera tillfällen framkastade: Jioan för det att jag skall hafva blifvit apposisionsi j ER KERAT ARTY LEG TANT san för det min pensisn indragits. Jag skoll iekel trötta läsaren mad försäket till en vederläggning Så det piståesde, att jag vågorsigx prisat makter, att jag mågensin byllat andra grusdsatsor, är frikoteas ; åjag her flera såeger kärmvist till hvad jag ej kan: föriedra eller bimaxrtla: mina skrifter, och upgmamat miaa motståndare att ur dem framdraga någon-; tieg till städ för sing izsinartioner; de kafra tills data färblifrit mig skyldiga detta bevis, eeh skola sroligem alltid blifva det. Hvad nu den ifrågatarande pensionen avgår, hade jag amsett graunlagenhetes ferdra, att ej smiala dem, och isynaerhet icke isgå I några detaljer em dess upphörande; men då man å andra sidan, der man, efter min tamka, haft iåtmjestere iika mycken anledning till en sådan deÅlikatess, uraktiåsit den, så man oupphörligen söker göra detta förhållande till ea förebråelse mot mig,i aaåsto jag omsider bryta tystnaden ech sätta allmänbetan i stånd att besöma, huruvida de devuerade sanning i detta fil mer än i någet armat. Peasionen gafs mig år 1816, ech gafs mig utan vilker. Den söktes ej al mig, dem erbjöds mig. Man tarde bohaga eriara sig detta årtal, att ej biett jag då var tjugafem år yegra, utam äfverm att tiden var det, att bådas erfaremket då icke var denssrams, som au, följaktligan åsigterna betydligt olika. Jog hade ingen rätt atå ferdra em person, således oj keoller någen rätt att beklaga mig öfrer dess upphörande, ech jag har aldrig gjort det; men almänkster skulle hafva rätt all tadla mig, cm min epiaionm, eller yttraxget deraf, färiedrats gseom detta upphörande. Na är iraedlertid kändgelsea följande: Dom 44 Ja-l inuari 1882 började i SlockAskns-Pesiea den bekanta: Äsrtikeln : pSvoriga 1809 och 4839.. Jag erfor snart,: fatt den misshagade. Dam numera afiidne Generalen: fiaolst framställde fera gångar till mig don önskan i datt der mätte afstanna, och då jag bärtill ieko lät! Sförmå mig, yttrades slotligen gen ketslsan, att pex-; sivxen i vidrigt fall kurda isdragas. Jag svarade Ekärtill, ait jag ägde ingem rätt till dess åtnjutanmde,: mean alt em dersecd det vilkor vore förknizpadt, att: jeg icke skulle få i min tidning yttra sig enligt min: Jafrertygelse, vere det oriktigt af mig, att åtaga mig a ferbindelse, sor jag ej ville eller kand: uppfylla. ! jArtikeln slöts den 47 April, cCh samma månad in-. forna pensioner, Man torde således finna, att mir: opposition icke uspkom deraf, att nidens källa för. ämig upphörde att flyta, utan att hon afstannade, för! idel min oppesitien egentligen började. Jag vet ej, fom mira motståndere gjort dem, de föregifva sig! årilja tjena, någom verzlig tjenst genom det de tringat mig denna för j j tiil den, em icks en skulle kunna göras genom ett slut på skriftvexiinggen om flugsmällan, dymedelst att dess Författare, jox numera tyekes hafra temligen etvetydigt uppd ses 30 oh awisada eenninsan af da haskulltiamnar.