Aftonbladet – 18 oktober 1841, sida 3

till den förändring i nämnde prestation under krigstid, som K. M:t famn förenligt med statskassans bästa och de rustningsskyldiges skydd för oberäkneliga och möjligen förstörande lidanden och uppoffringar. Ingentirg har af Reg. härvid blifvit åtgjordt under dessa 48 år; utan väcktes åter fråga derom vid sistförMlutna riksmöte. De utskott, sem förberedde ärendet, afveko likväl från den välbetänkta princip, som låg till gruad för 1825 års beslut, eeh ifrågasatte blott, att rusthållen under krig, emot en bestämd afgift i penningar, måtte befrias från skyldigheten att remontera oeh ersätta förlorade bevärings, remtygsoeh utredningspersedlar, m. mm. Den af R. St:r bifallna skrifvelse innehåller således blott följande beslut: Och få Rikets Ständer vid betraktande af, att de dryga ech känmbera kostnader, som, genom af krigstillfälligheter förorsakade förluster så väl af kästar, som af förutkämnde persadlar, ofta drabba sersåilde rustande, skulle lättare bäras, i den mån de jemnare fördeltes, i underdånighet amhålla, att K. M:t täektes infordra vederbörande rusthållares utlåtande, hurwvida de skulle vilja ingå den öfverenskommelse sins emellan att, vid infallande krig, ifrån krigets utbrett, ea för alla ech alla för en, proportionaliter assvara för de skader, som kunde träffa regementsts eller korpsexs hästar, bevärings-, remtygsoch utredningspersedlar, m. m., eller om rusthållarne beldre önskade, att, emot en viss årlig afgift af dem till Kronan, Staten öfvertoge ansvaret för ersättningen, af så väl kästar som persedlar, i hvilket fall likväl det skulle åligza Staterm att, vid krigets slut, hålla både de förra och de sednare i tjanstbart ech dugligt skick de rustande tillhanda; hvarjsmte Rikets Ständer få framställa deras underdåniga önskan, att, sedan rusthållarme hörde blifvit och i ämnet sig utlåtit, K. M:t, uti nådig proposition till Rikets näst samesanträdande Ständer, täcktes föreslå den ändamålsenligaste och således fär de rustande minst betungande utvägen i förenämnde ersättningsfråga. Den stora skilnad emellan de begge riksdagarnes beslut, och det föga tillfredsställande i en sådan slags passevolans, sem här omtalas, måste lätt inses! och torde vi härtill en annan gång återkomma. Rikets Ständers underd. skrifvelse om förämdring ef Kongl. förerdningen d. 9292 April 18289, angåerde passhandlingar för fartyg, som segla till utrikes ort. Som innehållet af denna skrifvelse är af synnerlig vigt för skeppsrederierna oeh sjöfarten, införa vi den i sin helhet: Dåi, efter det Kommerskollegium blifvit hördt öfver den af Rikets Stånder vid sistförflutns Riksdag kos K. M. i underd. gjorda anhållan, att fribrefs förnyande icke måtte anses nödigt, eller påbjudas, så länge samma egare eller intressenter innehafva fartyg, och annan skeppare ej antages, K. M , uti nådig skrifvelse till bemäldte kollegium af den 15 Aug. 1855, förklarat, det K. M. icke fumnit anledning vidtaga dem förändring af föreskriften, beträffande fribref, hvarom R. St:r i omförmäldte måtto väckt fråga, så har bos Rikets nu församlade Ständer framställning blifvit gjord derom, att, sedan Kommerskellegium i föreskrifven ordning utfärdat fribref för fartyg, desamma icks måtte behöfva årligen om bytas, utan gälla, så länge samma egere eller intressenter ännu hafva fartyget, utan afseende derpå, om ombyte 2f skeppare inträffsge, samt att omförmälde bref berde, för att äga varaktighet. utfärdas på persament, genom hvilket allt både enskild och allmän fördel förments skela vinnas, emedan det ej allenast tryggade skeppsrederien vid att erhålla ett dokument, som uti alla utrikes bamnar i mer än 400 år varit kändt och respekteradt, utan ock sparade dem all den omtanka, tidspillan och kostnad, sem med årliga uttzrgandet af fribref är förenad Rikets Ständer hafva detta ärende I öfvervägande tagit; och emedan åliggandet för skeppsredare att anskaffa nytt kelfrihetsbref så ofta, som genom nu gällande författningar är föreskrifvet, onekligen är förenadt med besvär och kostnad ech mången gång kan verka ett ganska menligt hinder för sjöferten, utam att en sådan iakttagelse synes vara af behofvet påkallad vid andra tillfällen, än då sgande-rätten till fertyg öfvergår från en till annan person, få Rikets Stiärder härigenom ånye bos K. M. i underd. anhålla, att Kongl. Förerdn. d. 22 April 1899 måtte sålunda förinsras, ett, sedan Kommerskol!egium i föreskrifven ordning utfärdat belfrihetsbref för fartyg, dessa helfrihetsbref ieke behöfva årligen ombytas. utan må gälla, så länge samma egare eller intressenter innebafva fartyget, utan afseende derpå, om annan skeppare för fartyget antages eller icke; äfvensom att helfrihetsbrefven, såsom oftast blottställda för fekt och väta, må, för att icke förstöras under den längre tid, hvarunder de, vid sådant förhåliznde, torde komma att blifva gällande, hädanefter skrifvas på pergament RIKET ROAKOIONL AASE ERITREA