Aftonbladet – 18 oktober 1841, sida 1

ta lider utan någon tröst... se der hvarföre jag sörjer. I detta ögonblick höll vagnen: man be ann sig inom Spandaus murar. IH. Kammarherren oeh baronessan geromvandrade, den ena med betraktarens nyfikna uppmärksamhet, den andra med en känslig själs sympaLier, statslängelset, hvarest då förvarades ctt betydligt anta! förbrytare. Oeh i sjelfva verket var också den målning denna ort erbjöd ganska väl esnad att uppskaka hjertat ech taga inbillningskraften i anspråk. Då man såg så många idla och stolta gestalter bredvid förkastliga och låga varelser, så gissade man att icke alla domar varit uttalads af den stränga rättvisan, och att ati detta fängelse fumnos nästan lika många eskyldiga offer som förbrytare. Framför de öfriga fångarne ådrog sig en, genom sina lidanden och dystra min, sitt utmärgade ansigte, alla fräöimmandes intresse, Kammarherren framträdde till honom sech frågada honom med vänlig röst i hvilket land ban var di. — I Frankrike, svarade den game fången och vände sina blinda ögon till den frågande. Sedan många år tillbaka begråter jag mitt fär lernesiand, mina köraste, min familj. — Och för hvilket brott bar ni gjort er skyldig till ett så hirdt straff? — Brott! återteg fången bittert och med viärlighet... Nej, min herre, nej,-.-.mitt samvete är rent... min sömn lugn... jag är martyr, men ingen brottsling. Sanningen har en ton, som hvarken kan misstydas eller efterhärmas. Kammarherren och baronessan nedsatte sig bredvid fången, som märkt deras nyfikenhet och efter några ögenblick åter började: — Ni har visst hört talas em Fredrik Wil