Aftonbladet – 16 oktober 1841, sida 1

Alltså lefde Malvina beslöjad på sin fars landtegendom, hvilken blott låg några mil aflägsnad från grefve Wallheims. Naturligtvis skulle ett så i ögonen fallande fenemen väcka allmän uppmärksamhet. Icke en gång Sterners tjenstefolk hade sett sin frökens ansigte, oeh detta bidrog hufvudsakligen dertill, att Malvina erhöll ett så förfärligt namn och utropades som ett riktigt vidunder. Sterner bade ieke förr anländt till fåderneslaudet, än han sökte förnya sin gamla bekantskap med sin fordne ungdomsvän. Med glädje emottog Wallheim sin nästan glömde vän och inbjöd honom till sig; men Sterner skref honom till, att han hvarken kurde afligga eller emottaga några besök, förräm hans dotter vcre gift. Genom detta yttrande uppstod den önskan hos Wallbeim, att ju förr dess beldre få sin brorson gift med sin väns dotterMen huru efta händer det icke i verden, att de finast spunna trådarne, som först komma i dagen, äfven först afslitas! så var och här hela nätet förstördt, innan man ännu börjat det första inslaget. Den tillärnade brudgummen Adolf egde redan en fru. Gustaf hade, på vägen til! herr von Sterners landtegendom, god tid att anställa betraktelser öfver sitt tillärnade vågstycke. Ju närmare han kom den bemlighetsfulla orten, desto mer ångrade han sitt gifna löfte, och endast tankan, att befordra sin systers väl, lät bonom fullfölja sitt beslut. Snart stannade han framför slottet Sterners uråldriga murar. Vindbryggan var uppdragen, en bred vattengraf orslöt hela godset. Gustaf tyckte sig stå framför ett bedröfligt fängelse, eller framför sin personliga frihets graf. Dock aftryckte han de begge pistolerna, hvilka skulle för honom öppna portarna till detta bedröfliga paradis. Straxt derpå nedfälldes vindbryggan; en långskranklig trädgårdsmästare emottog gäston med ett rätt hjertligt välkemmen ! Gustaf besvarade icke hälsningen, utan frågade ge