Aftonbladet – 15 oktober 1841, sida 3

Det förekommer mig äfven si, svarade Adelf. aHen skall väl smånitgom vänja sig vid sin lyeka, fortfor Wallheim. Nu raser du till herr Sterner; inom några dagar, kanhända redan i mergon, följer jag efter med Emilie, och låter sedan viga mig på min gamle väns slott. Gif mig nu en kyss, och sedan framåt march! Adolf gick så fort som möjligt tillbaka till allgen, öfverlemnade brefvet till sin svåger, meddelade honom de af onkeln nyss erhållna underrättelserne, under det han, tillika med Emilie, beledsagade henom till byn, hvarest Gustaf hade qvarlemnat sin betjent, Ludvig. Här togo de ännu en gång afsked. Gustaf lofvade, att andra dagen öfversända sin betjent med underrättelser om, huru allt tillgått, steg till häst och begaf sig muntert på vägen. Adolf gick med Emilie i slottskyrkan, kan ville ännu säga henne ett hjertligt farväl och sedan förborga sig i granskapet tills onkelns lynne tagit en bättre vändning. Slutet följer.) —— re