ERROR —5 — Ni har rätt, bäste onkel, fertfor Adolf med oro? pblott en! — Jag måste tillstå för er, att jag anser grefvinnam för en engellx pIcke sannt? Ja, det förekommer mig äfven understundom så. Emedan jag nu ser att du är en förståndig yngling, så vill jag upptäcka för dig den. hemligheten, hvarföre du egentligen så hastigt skall gifta dig. Bäste onkel! sade Adolf undvikande. Tyst!s befallde onkeln, jag vill tala, och du skall höra på. Jag har nu mina sex och sextio år på nacken; du räknar knappt tredjedelen så många. Huru länge det räcker, kommer du en vacker dag inryckande med ett giftermålsförslag, som kanhända alldeles icke behagar mig. — För att förebygga denna händelse har jag i tysthet utvalt en flicka för dig, öfverensstämmande med ditt och mitt stånd. En ungdomsvän till mig, baron von Sterner, hvilken, som du vet, för några månader sedan är återkommen från Amerika, har äfven medfört en dotter. Redan som pojkar uppgjorde vi tillsammans, aw om himlen en gång skulle glädja ofs med efterkommande, skulle vi genom blodsbandet ännu fastare tillknyta vänskapsförbundet. Men den unge Sterner var en luftspringare, såsom du; det kära fäderneslandet behagade honom icke mer, och han inskeppade sig till Amerika, emedan han tredde, att frikaserade dufver der flyga omkring i luften, och stekta svin löpa omkring i skogarna. Lyckan hade dock verkligen varit honom bevågen, ty man säger att han hemfört omätliga skatter. Då jag förnam, att han äfven ägde en dotter, erinrade jag honom i mitt välönskningsbref, egentligen blett på skämt, om vårt löfte sedan pojkåren, och den gamla ungdomsvännen har icke förgätit det, utan vill med glädje gifva dig sim dotter, om du nemligen underkastar dig det vilkeret, att föra fliekan till altaret, innan du ännu sett benne? — Men, bästa onkel, afbröt