Aftonbladet – 13 oktober 1841, sida 3

net 2 FP 0 AD Iskall än en gång försöka det,, svarade han, men det blir säkert min död.. Då rådde honom kaptenen att låta bli det, men befallde styrman att styra på strand. Detta skedde, och kapten och ingeniörer sökte komma ned under däck för att rädda några af passagerarne, men detta blef omöjligt. Ty ehuru knappt en minut förflutit efter explosionen, var likväl hela fruntimmerskajutan oeh andra fördäck tillika med främre delen af akterdäck en enda eldkolonn och hettan var så stor, att kläderna deraf råkade i brand. Nu föreslog Hr Clemens kaptenen att sörja för deras egen räddning, hvaruti denne öfverensstämde och ögonblickligen boppade öfver bord. Ciemens fattade en brinnande bänk och kastade den öfver bord, men i ett ögonblick hade tvenne schweitzare fattat den, och då han åt kaptenen kastade ut en annan, vardt äfven denna i ett nu tagen i beslag af några passagerare som hoppat i sjön. Alltså förlitande sig på sin simkonst såsom sista medlet till räddning, sprang Clemens öfver berd och sam åt stranden. Sedan han simmat något stycke, famn han likväl rådligast att stanna qvar i närheten af skeppet, och då detsamma blifvit nedbrändt till vattengången, taga plats på vraket. Med detta beslut återvände han till ångfartyget, men hvilket förfärligt skådespel erbjöd sig icke här för hans ögon: Jag kan,, yttrade han, sjelf icke finna språk för att beskrifva det, ingen tid, intet ställe, ingen ödets ombytlighet skall utplåna denna förfärliga tilldragelse ur mitt minne.p Hela fartyget med undantag af en liten del af förn bildade en enda eldmassa. Vid flammornas sväfvande fram och åter, kunde han se kropparne af några passagerare vridande sig i dödsångest; andra sökte springa öfver bord, men egde icke nog kraft att komma öfver relingen. På främsta delen af fördäck stod en grupp af 42 personer eller fler, hvilka vildt slo0 med armarna omkring sig och fyllde luften med sina förtviflade rop. Denna anblick,, yttrar Hr Clemens, var verkligen så gräslig, att jag ett ögonbliek var i begrepp att låta mig sjunka, för att slippa se denna förfärliga scen.. Han vände sig nu ytterligare från båten och till en planka, på hvilken tvänne af manskapet sutto. De bådo homom ta:a plats ehuru plankan knappt kunde bära dem. Lyckligtvis flöt foten af ett skrifbord i grannskapet, och denna fångade han upp och lade den under plankan, som nu flöt lättare på vattnet. Han hade likväl icke länge setat derpå, förr än en gammal man, nästan utmattad, kom simmande; denne anropade han, afträdde sin plats och förlitade sig åter på sin simfärdighet. Snart kom åter en annan räddningsplanka i hans närhet, men då två personer sutto derpå, lemnade han den. Sedan han åter en stund simmat, hörde han kaptenens röst som ropade honom. Han vände sig om och såg nu denne med 4 af manskapet sitta på en liten omstjelpt båt. Äfven han satte sig opp och nu sade honom kaptenen, att en fru dref omkring i närheten; snart hade de henne; det var Mistriss Lynde. Omkring hennes nacke satt er simapparat, men som knapt till hälften var fylld. Med handen höll hon en åra krampaktigt omfattad, uti hvarje annat hänseende liknade hon en död. Clemens tänkte, att om simapparaten blefve mera fylld med luft, skulle den bära henne bättre, och hon möjligen kunna blifva upptagen om hon sammanträffade med bekanta. I denna afsigt satte han munnen till röret och blåste luft i apparaten. Ni är allt för god, sir, sade Mistris Lynde med svag stämma. Derigenom öfvertygad att hon ännu lefde. fortfor han att fylla apparaten, men han var så utmattad, att det endast ofullkomligt lyckades. Han drog henne nu till barken, dervid hon sade: rädda mig om det är eder möjligt, men spara edra krafter och låt mig dö om min räddning endast genom andras uppoffring skulle kunna lyckas.. Ett sådant språk i ett fruntimmers mun, sade Hr Clemens, bragte mig till det fasta beslut, att i fall jag kunde rädda mig skulle äfven hon räddas;, och sålunda uppgaf han icke sina försök och lyckades äfven. Tvenne timmar drefvo de ännu omkring på barken, tills de upptogos af paketbåten Clinton. Så lydde ingeniörens berättelse, hvars afläggande kostade på honom till den grad, att han skakades liksom han haft konvulsioner. Underskepparen afgaf, att han stått just på främre delen af akterdäck, nära kaptenen, då explosionen hördes. Han hade genast nedgått, men mötts af rök och lågor, och befallt att brandämbar skulle framskaffas. För detta ändamål gaf han en af folket en nyckel, men denne hade icke mer synts till; förmodligen hade han omkommit i elden. Nu hade han embesörjt att en båt sattes ut, men denna flöt knappt på vattnet, förr än den var sfverfylld med menniskor och kantrade. Det samma blef fallet äfven med en annan båt. Nu sprang han öfver berd och uppnådde med 9 andra den kantrade båten, men fyra af dem bortspolades at vågorna. De begge räddade förmodade att ?, af de omkomna uppbrändes och att med undantag af Mistriss Lynde intet enda fruntimmer utkom ur kajutan. Att dylika elyckshändelser väcka alla i menniskosjälen slumrande krafter, visade sig af en tilldragelse, serskild, förtjent att nämnas. En gosse, som ieke ännu fyllt tolf år, vid namn Levi Beebe, befann sig äfven bland de olycklige. Han var från militärskolan i Cooperstown, stadd på hemresan. Då elden utbröt, skyndade han i fruntimmerssalonsen för att söka en tillflykt; men då äfven från letta håll lågor slogo emot henom, så nedhalade lan sig på kedjorna vid styret, omfattade rodret Her något dertill köramde och lät sålunda i två immars tid släpa sig genom vattnet oaktadt vågorJa slogo högt. Elden kom henom dervid så nära, tt hans händer blefvo illa skadade eeb han måste veständigt väta hufvudet, på det elden icke skulle atta i hans hår och ansigte. En gång fattade en örbidrifvande mansperson om bans ben, men den ycklige var så utmattad, att det lyckades barnet parka honom från sig. En annan gång grep en tark person, som just höll på att sjurka, uti hoiom. Barnet föreställde denne dårskapen deri, att fven söka draga bonom med sig i förderfvet, och ardt med stor svårighet lös, i det den andra sjönk. Hjertslitande ljud hördes midt ibland de brusande i sArna APh flammaAarnaa mun LAln Bl or 3208 AA