i deras lefnad, befunnit sig i en dylik belägenhet, nära att se alla utsigter.till en lycklig framtid försvinna, af brist: på några ecus? Eländet i trasor är icke alltid. det beklagansvärdaste; här är striden utkämpad, men der står kämpen ännu och söker afvärja det anfall, hyarmed han hotas af nesa eller åtlöje. Jag har aldrig kunnat erfara, huru Ferdinand, blottad på alla resurser, utan penningar och utan kredit, blifvit i stånd att arrangera en måltid, värdig de förnäma gästerna; men jag tviflar icke på, att harm för detta vigtiga tillfälle användt alla de förståndiga kombinationer, som en skicklig general sätter i rörelse, för att eröfra en stad, hvilken anses som ointaglig. På den bestämda dagen infann jag mig klockan 4 på min väns landställe, jag var icke den förste; i salongen träffade jag redan fru de B tillika med en af sina kusiner, som var en bland de bjudna. Det var en ung fru, liksom hon sjelf, och båda sutto, jag minns det mycket väl, vid pianot, der de sjöngo en duett af Mercadante, som de båda tätt och ofta afbröto med det glädtigaste skratt. Aldrig har fru de B synts mig så vacker, som i dag; hon var klädd i enkel hvit musselinsklädning, som helt och hället röjde den bländande hvitheten i hennes hy och de friska blommorna på hennes kinder. Aldrig hade jag också sett hennes anlete bära en sådan stämpel af glädtighet och belåtenhet. Hon föreställde sig troligen hela arrangementet som en fest, hvars drottning spegeln sagt henne att hon skulle blifva. Jag frågade efter Ferdinand. Han hade redan på morgonen farit till Paris, för att vidtaga anstalter till den: soir, som skulle följa på måltiden; men nu kunde han icke dröja att infinna sig, för att emottaga sina gäster. Kort derefter anlände pären, åtföljd af hennes nåd, fru pärinnan, en något gammal, ganska tråkig och ganska pretensiös dam, som