Aftonbladet – 12 oktober 1841, sida 2

vindning af föreställningar påkom mig härvid, och! min själ isades deraf. Nu öppnades deux battantserna och två betjenter, svartklädde liksom de förre, inträdde för att tillsäga! att det var serveradt. Vi gingo således in i matsalen, der vi funno bordet betäckt med en förräfflig anrättning, verkligen förvånande i anseende Lill den korta tid, som förflutit sedan vår ankomst; men till vår stora öfverraskning fanns på detta bord, som öfverflödade af det finaste duktyg och de dyr-) baraste kristaller, alldeles intet silfver. Allt, somi skulle vara af denna metall, var här af jern. En af damerna hviskade till mig: Det är en besynnerlig smak hos en man, som efter allt utseende tyckes vara rik . Hr de B sade härvid med ett melankoliskt leende: Jag hade prevenerat herrskapet, att jag ej kunde. bjuda dem annat än en helt och hållet landtlig gästfrihet.n Måltiden var tyst och allvarsam, i trois af alla våra bemödanden att upplifva dem. synen af denna gubbe, vid 35 år, hvars bleka och förstörda anletsdrag sökte härma en god värds tillfredsställelse, hvars håliga öga då och då uppeldades af en lånad glans, hämmade hvarje glädtig utflykt, och jag är säker att i denna präktiga matsal, så väl stängd för hvarje luftdrag, och så rikt upplyst, vid detta bord, med så mycket slöseri serveradt, saknade mer än en af vårt sällskap den trumpna bondhustrun och heanes gistna tak samt det bröd och det vatten, hon troligen kunnat låta öfvertala sig att sä!ja åt oss. Efter måltiden gingo vi in i salongen. Det var elt stort, åttkantigt rum, liksom alla de öfriga möbleradt med mycken lyx. Man hade i spisen antändt en eldbrasa, hvars sprakande, muntra låga, i förening med kaffets aromatiska ånga, återgaf oss litet af den flydda munterheten. NI, tänkte jag, det är då att hoppas, att aftonen skall bli något trefligare än det föregående af dagen, och som spel är på landet en mäktig resu:s mot ledsnaden och en helsosam afledare för oroliga tankar, såg jag mig omkring på alla sidor af rummet och i alla fönsterfördjupningar, om jag icke kunde