Aftonbladet – 12 oktober 1841, sida 2

regelbundna an!etsdrag, men hvilka buro stämpelr af en djup melankoli. Ehuru ännu ung, (han va: knappt 35 år) var hans hår likväl helt och hålle hvitt. Han emottog oss med en eeremöoniös artighet visade oss, genom fönstret, utsigterna af hans gods hvilka vi funno ganska vackra, men i allmänhe temmeligen landtliga, och ursäktade sig vidlyftigt att han ej kunde erbjuda oss annat än en impro viserad gästfrihet, hvilken, som han sade, alltfö tydligt skulle röja hans. tarfliga lefnadssätt. Unde det han talade, glömde vår ledsagare sjelf alldraförs de förbindelser han ålagt oss och fäste på honon en skarp blick som om han frågat sig sjelf, huru vida den person, han såg framför sig, verkligen va hans fordne kamrat, Ferdinand de B, deltagare hans ungdoms tidsfördrif, el!er om han icke bedrog af en obehaglig villa. I det rum, hvari vi nu befunno oss, hängde et porträtt i kroppsstorlek, föreställande ett ungt frun timmer af sällsynt skönhet, och hvars anletsdraf ihvilka röjde en himmelsk mildhet, omgifna af blond hår som föll i silkeslena lockar nästan ända ne till axlarne, på ett träffande sätt erinrade om dess luftiga Ladie:, dem Lawrences pensel förevigat, oc hvilkas gestalter synas vara ett slags föreningslän mellan menniskoformerna och Englarnas. Begag nande mig af det ögonblick då vår värd svarade r en af damernas frågor, sade jag till Vicomten, so jag derigenom boppades draga ur hans drömma och i det jag med en hastig blick visade på toflar 1 Det är förmodlizsen fru de Bs porträtt ? : Vicomten lade fingret på munnen liksom för a Tanbefalla mig tystnad; men Herr de B hade mär! Imin åtbörd. Han lyfte ögonen mot himmelen, vä! de sig derefter till sin vän och sade: eMin bästa L, det är i dag jemt tre år seda jag förlorade min bustru; du torde komma ihåg de Dess var då lika stormigt som nu., Dessa ord yttrades uten något slags affektalio; med den till utseendet lugnaste och mestokonstlac ton; men urder detta låtsade lugn, som för öfri ingen rörelse i ansigtets muskler vederlade, låg 4 ådjup inre själsskakning, som icke kunde undgå t noggrannare uppmärksamhet. En ofrivillig samma!