Aftonbladet – 12 oktober 1841, sida 1

SAKNAD OCH ÅNGER. NOVELL AE ALEXANDER DE LAYERGNE. Vid en utflykt, som jag gjorde till Champagne om hösten år 4837, jemte flera mina anhöriga, anföllos vi en deg af ett så häftigt oväder, alt vi nödgades söka någon tillflyktsort för oss och våra hästar i en liten bondstuga, belägen på ungefär två bös kotthåll från en af de departemental-vägar, som bär till C sanne. I brist på något värdshus, ansågo vi oss lyckliga att åtminstone få tak öfver hufvudet i ett eländigt näste, hörande tiil en öfvergifven lada, hvari vi kunde föra in vagnen och spänna ifrån hästarne. Denna fristad, som för öfrigt erbjöd ett ganska ofull ständigt skydd mot regnströmmarna, hvilka öfversköljde marken, beviljades oss, jag nödgas crkänna det, med en ovilja, som föga öfverensstämde med denna godsinta gästfrihet, hvilken poeter och romanförfattare behega tillskrifva det goda landtfolket. Hverken Filemon eller Baucis kommo emot oss för att säga: J synens alla fem (vi voro verkligen fem, utem kusken) trötta af resan, hvilen er; mottagen det ringa vi egan, 0. 8. Y. För det första sågo vi ej till något slags Filemon, utan blott en Baucis. Hon var gammal och ful, och detta var ellt hvad hon hade gemensamt med fabelns Baucis, och till den gästfrihet hon så godt som nödgades bevilja oss. aktade hon sig noga att lägga den minsta tjenst eller ens den minsta vänlighet. Helt lugn sittande vid sin spinnrock, och om vi icke, utan att vara bjudna, satt oss i besittning af en bänk och ett par wädpallar, skulle hon säkert låtit oss stå. xjOm vårt lilla sällskap endast bestått af karlar, skulle vi lätt tröstat oss öfver denna motgång; men vi hade den lyckan att bland oss räkna tvänne unga ech älskvärda damer, hvaraf den ena var rädd för åskan och den andra började klaga öfver köld. Vår belägerhet var således brydsam. Efter en timma, som vi tillbragt med att jemra oss öfver vädret och den alltid lika mulna himmeln, som, långt ifrån att röja den minsta benägenhet att uppklarna, tvärtom syntes svepa sig i allt tjockare moln, vågade en a! oss fråga vår Champagnska Baucis, om vi ännu voro långt ifrån Csanne, der vi hoppades få en måltid ech ett nattqvarter.