Aftonbladet – 12 oktober 1841, sida 1

täcka Beueis vi lemnade, finna en verklig Filemon Herr de B. Gumman tog afsked af oss med en halft belåten, halft ironisk, uppsyn, hvarvid en af våra erinrade sig Zigenerskan Meg Merrillies dystra gestalt, och hvarigenom damerna började fatta de bedröfligaste aningar. Vi karlar skrattade endast deråt, och efter en fjerdedelstimmas fart voro vi lyckligen anlände till slottet. Detta gaf en sällsam anblick. All arkitekturens olikartade stilar voro der sammanblsndsde ifrån den Saractenska korsbågen ända till de konstlade srnamenter, some brukades under Ludvig XY, men Jock så, att det hela icke saknade en viss storhet. På sidan om slottet låg en vidsträckt park, hvars gulnade löf, som i denna stund jagades i hvirflar af stormen, väckte en hemsk och melantolisk känsla. Vid det buller, vår vagn förorsaksde, kommo flere betjenter springande emot oss med ett utseende af bestörtning. De voro svartklädde från hufvud ill fot och betraktade oss med nyfikent.et. Den ene af dem kom frem till vagnsdörren och frågade med half röst: hyem vi sökte der. Vi söka Herr de B, blef vårt svar. Herr de B är icke synlig, Han blir det helt visst för mig, sverade vår anförare, i det han hastigt hoppade ur vagnen. ARBmäl cn hans gamle vän, Vicomten de L, f. d. brisadier vid gardet, och, utan att gifva betjenten tid att svara, skyndade vår vän in i förstugan, der vi ännu några ögonblick körde hans röst, till dess hon förlorades i det inre af huset. Efter uvgefär en half fjerdedels timmas tid, som vi användt att meddela hvarandra våra gissningar om sättet Puru vi skulle bli emottagna, återkom Vicomten. Hans uppsyn var nedslagen och bedröfvad, och han sade till os8 med en nästan qväfd röst: aJag ber herrskapet om förlåtelse att jag låtit dem vänta. Nu kunnen JI komma. Jag erinrar blott om en sak: hvad J kunnen få se och höra här i slottet, huru besynnerligt det än må vara, så låtsen ej bli förvånade deröfver; jag skall sedermera upplysa er om anledningarna. Vi begärde ingenting bättre, utan stego ur vagnen och följde honom. På öfversta trappsteget funno vi slottets ägare, som gått ur sina rum för att emottaga oss. Det var en man af hög växt med ädla och