det då inte häromkring någet slott, der man säkert icke kan neka oss gästfrihet?p Ett slott! ropade den gamla med en uppsyn, som icke spådde något godt, ajo visst finns det ett sådant helt nära, knapt en fjerdedels lieue härifrån. Hvarföre sade du oss inte det förut, din stygga? frågade Herr de L häftigt. Ett sådant väder som detta ursäktar tillräcklig det eljest otillbörliga i en dylik begöran, tillade jag Det är bara eu litet feip, tillade den gamla, mem ligen att Herren på slottet aldrig tar emot någon. aHurup, sade vi alla, ad2t är då en allmän öfver enskommelse här i landet mellan både fawiga och rika, att vara sura och vresiga emot nödställde re sande.n aDet är hvad vi få försöka, sade vår Vicomte com inte slottsherren frivilligt samtycker att ge os: herberge, så måste vi våga en stormning; är det int så mina damer ? NåV, fortfor han till bondhustrun, akvad hete slottets ägare ? aHan heter Herr de B.a cAr han ung eller gammal ?, aDet sägs att han är temmeligen ung. . De B, om jag inte bedrar mig, så är det mir gamle kompagnikamrat i Luxemburg; Fercinand de B är en man af min ålder, trettiosex år på sir höjd, en af mina bästa vänner; nu kommer jag ihåg att han efter sin hustrus död kpte ett godsi Cham pagne, dit han drog sig undan från verlden. Har bor der både vinter och sommar är det inte så Åh, det är säkert hon; jag svarar för, att vi skol bli väl emottagna. Lät spänna före hästarne si resa vilp . Man förmedar kanske stt dessa ord, som vir väl yttrade med mer än vanlig liflighet, mötte en oc annan invändning af bondhustrun; men vi å vå sida, som kände vårt förtroende ökas genom han tillförsigt, hade deremot inga särdeles betänklighete mot förslaget, och så utledsnade voro vi med vå nuvarande värdinna och hennes boning,att vi skull varit färdiga att begifva oss till slottet, äfren on detta icke bestålt af annat än en massa ruiner oc :grushögar. Vi begåfvo oss sålunda på väg, ehbur under hällregnet, nedkallande himmelens vredeöfve ldet förargliga nästet, och i hopp, att i stället för de