Aftonbladet – 12 oktober 1841, sida 1

Cesanne, svarade hon i den aldra kärfvaste ton, härifrån och dit är fyra lieues. Efter dessa ord började gumman åter trampa sin pinnrock. Fyra lieucs! ack min gud! Under en sådan storm var denna underrättelse ingenting mindre än uppmuntrande; men som det i alla fall syntes bältre, att företaga resan dit, än att qvarstanna i detta näste, dit regnet inträngde genorn det bristfälliga teket, sä voro vi redan i tysthet ense derom, ehuru ingen sade ett ord till den andra, då en af säilshapet varsamt äfventyrade den frågan: Men vägen, är den god ? Härtill svarade ganreman utan att bry sig om at afbryta spånaden, mumlande melian tänderns: Åh, hvad det anbelangar, så kan ni sjelfva se efter; ni gjorde endast väl i att resa, medan det ännu är deger, om niannars är rädd för groparna i vägen.n Vid detta enda ord: groparna, skulle ni ha sett huru våra fruntimmer bleknade, som om ett spöke visat sig för dem, och kastade en förfärad blick på hvarandra. Det må varal, ropade häftigt den ene af oss, Vicomte de L, f. d. brigadier vid lifgardet, det är bättre att trotsa alla gropar i Champagne än at ännu längre qvarstanna i det här fördömda kyffe tillbopa med den der markattan i menniskokläder Om vi också icke hinna till Cesanne i dag, så finns vi väl åtminstone på vägen någon trefligare boning än den här, ech isynnerhet trefligare folk.n aJo, jon, sade gumman, i det hon såg upp, men utan att låtsa som om hon hört något af vår väns hårda ord, adet är två goda lieues härifrån till närmaste by och vädret lär inte vilja ändra sig i dag. aAck, för Guds skull ropade våra fruntimmei med en mun, om vägen är gropig och elak, så tö ras vi inte resa härifrån i dag. cHvad tänken j på mina damer! invände vikar. lar, chvar viljen j kär ta något att äta och någo hviloställe? Vi måste fatta ett modigt beslut och fortsätta resan. Kärringen här bedrar oss. Cham pagne är ett ståtligt land, och det är omöjligt at man här kan nödgas fara två lieues utan att träff på ett godt värdshus. Men i brist på sådana, finn