Aftonbladet – 11 oktober 1841, sida 3

BLANDADE ÄMNEN, — EN METEOROLOGISK EXPEDITION TILL SPETSEN AF JUNGFRUN. Professor Agassiz från Neufchatel har, i sällskap med några andra vetenskapsmän, Hrr Dresor från Friedrichsdorfi Hessen, professor Forbes från Edinburg, och Du Catelier från Nantes, åtföljda af fyra vägvisare, den 28 och 29 Augusti, bestigit högsta spetsen af berget Jungfrun, den imposantaste af Berner-Alperna, 42,800 fot hög, för att der verkställa åtskilliga meteorologiska observationer. Utom stengets-jägare och dylika lärer hittills ännu icke någon vågat sig upp på dessa otillgärgliga gletscher. Fredagen den 28 uppbröte de modiga gletscher-vandrarne från Grimselhospizen, tidigt på morgonen; genomvandrade Oberaar-gletschen i hela dess längd, öfverstego den mellan 9 och 40;,080 fot höga bergskammer mellan Oberaaroch Viescher-gletschen och fortsatte sin väg öfver denna sednare och MörilerAlpen, till den stora Aletsch-gletsehen, der de i den öfversta fjällhyddan hvilade öfver natten. Ehuru 144 timmars march och ett dåligt nattherberge deruppå icke utgjorde den bästa förberedelse till den fö!jznde dagens vandring, så uppbröt man dock med första morgonrodnaden. För att vara så mycket mera obehindrad under vägen, hade man icke medtagit dessa tallösa apparater af täcken, ved, proviant e., som Mont Blaneg besökare medförde. Hackor, yxor, liror, litet vir och bröd var det enda man medbragt, och derigenom underlättades äfven resan utomordentligt. En af sällskapet återvände med en vägvisare, och de öfrige fortsatte sin resa. Mot klockan 4 på eftermiddagen befann man sig ändtligen på den högsta terrassen, 800 fot under den kögelformigt uppstående spetsen. En annan ledamot af sällskapet, ur stånd att fördraga de sista ansträngniegarne, måste här qvarlemnas med en vägvisare, ty så ringa en höjd af 800 fot mäste synas för personer, som samma dag uppstigit nästan lika många tusen, så besvärligt visade sig här uppklättrandet. Steg för steg måste de här uthugga trappor i den kala isväggen, och de upphunrmo efter en timmas mödosamt arbete till den sista kammen, som slutar sig i en helfermig spets. Detta klättrande synes i högsta grad vådligt. Till venster gapade, i oerhördt djup, lodrätt ner, Lauterbrunns-dalen; till höger fördjupade sig blicken bland de mellan Jungfrun, Munken, Eiger och Viescherhörner utbredda omätliga isfälten. Den platå, hvarpå de befunno sig, syntes et en ringa längd, endast omkring 30 fot, men dess stalper åt begge sidor voro så branta, att man icke kunde vega att fritt gå omkring, isynnerhet som en snödrifva lägrat sig mot den nordliga afgrunden, så att ett oförsigtigt steg lätteligen kunde medföra ett dödligt fall. Längs platåns sydliga sluitning inhöggos derföre trappstegen och fasthållande sig med händerna samt stödda på käppar klättrade man upp till spetsen. Klockan 3 eftermiddagen upphanns denna. Termometern visade i klart solsken 2 grader under nollpunkten. Mot söder, öster och vester var utsigten fri. Mot rorr skymdes der genom en från Grindelwald-dalen uppstigande dimma. Platsen på sjelfva spetsen var så liten, att endast en om sender kunde uppklättra, för att mätta sig af den herrliga utsigten, och sedan nedstiga och lemna rum för en annan. En röd flagga uppsattes på ett isstycke, ett glas vin intogs och derpå anträdde man med ilande skyndsamhet återvägen. Det klaraste månsken gynnade det eljest vådliga nedstigandet utför gletscherna. Kort före midnatten upphunno de den gästvänliga alphyddan, der alla, så godt möjligt var, hvilade sig ut efter den 18 timmars länga vandringen. Minga, som kände till svårigheten af en dylik vandring, tviflade på att det varit en möjlighet, att på en dag från Möril hinna till spetsen af Jungfrum och tillbaka; mer åsynen af den uppsatta flaggan, hvilken dock kmappt svajade ett par dagar, och kunde ses med kikare från Juterlaken och Thun, öfvertygade dem derom. — Sällskapet hade från början bestå ttafsex resande och sex vägvisare, men endast de ofvannämnde med fyra vägvisare uppnådde spetsen. få NN 4 MN NED mm gr Re DD.