Aftonbladet – 11 oktober 1841, sida 3

den lilla mannen och teg sig om näsan, eatt jag inte skall fela på någet i det jag hört; jag kan svara professorn med hans egma ord, det tycker han om; men mer än approbatur vill jag icke ha — och mer kan jag icke heppas att få. Om herrskapet påminner sig, sade jag, att blott en del studenter stadnade qvar, för att invänta protessor Puttelkrämer; en anman del, som icke lagt sig på orientalpsråken, gick hem, för att äta middag. En studentmiddag är något eget; och tarfvar sin beskrifning och jag tror, att det lyckas bäst, om jag inför herrskapet i ett litet studentrum, nämligen tredje dörren på svalen, hos enkefru Gnath. Rummet är litet och försedt med en grönglaserad kakelugnm, på hvilken åtskillige stycken af glasuren fallit af. Dessa öppningar hade någon konstvän, som bebott rummet, fyllt i med blyerts, så att de bildade bizarra ansigten och gubbfigurer. Framme i fönstret, bakom de hvita jalousierne, står en grön vattenbutelj, och ofvanpå bokhyllan, der en mängd böcker bivuakera i åtskillige ställningar, står en ljusstake med skruf, eller så kallad lässtake. Det lilla rummet har två sängar och bebos således af tvenne personer, hvilka nu inträda. cAnders! säger den ene, e efter i hemtaren hvad vi fåttx. Anders känner på hemtaren med handen, xför f—n, det är allt kallt; jo se på — potatismunkar upputi, derefter pepparrotskött — det är också h—te med det otäcka pepparrotsköttet. Den andre: Jag tror, att käringen vill ge ihbje oss med utkokadt pepparrotskött.s. Anders: aOct så är der köttsoppa — se hit Olof, ska du få se, talgen står som ett papp ofvanpå — mer här är ingen tid till betraktelser; se så, nu ät: