Aftonbladet – 11 oktober 1841, sida 2

väl primitivt att få knut, men inbegriper i begreppet både blånader, rispor oeh hål på skinnet samt exprimerar således både blodvite och torrstryk; ordet kkpakko är äfven lika svårt att troget öfversätta, ty kkpa betyder nacke och kko betyder knäveck och kkpakko således allt hvad som finnes mellan begge desse delar. Då öfversättaren sökt att komma originalet nära, har han sagt längs ryggens, men det oaktadt felas, som man ser, elt långt stycke, hvilket den benägne läsaren torde ursäktan, m. m. Nog imedlertid om disputationen, som fag gerna helt och hållet skulle meddela, om det skulle roa herrskapet; men beklagligen är den nya tiden för mycket ytlig, för att finna smak för en så solid själaspis, som akademisk dissertation. Dertill fordras, i andlig bemärkelse nemligen, en vargmage, som kan smälta hästben. Qvarten slog imedlertid, och den lille bleke och den långe med näsan gingo förut in i stora auditorium, för att få god plats, der de kunde sitta och anteckna; begge innehade konsten att skrifva fort och sutto på hvarenda lektion och skrefvo till dess fingrarne voro krumpna och stela af köld och bokstäfverna oläsliga. Kära Krösenqvist, sade den långe till den sjukragige, det var förargligt, hm hm — vill du inte vara god låna mig litet bläck — korken har gått ur bläckhornet — hm hm jag tyckte att jag satte i honom så väl och stop pane hornet här i byxfickan; om jag ändå inte haft de grå byxorna på mig, men nu dricker det igenom och syns utanpå; — låna mig litet bläck, bror Krösenyvist. Den lille mannen beklagade sin väns olyeka och gaf henom ur sitt medhafda bläckhus, som stäng