Aftonbladet – 11 oktober 1841, sida 1

— Ja, som ett få ser han ut., — Ska vi gå till Mandelbergs och ta en likör ? — Nej tack, jag tål inte likör, den är så satans sliskig., — Nå en konjackare då?, — Ah ja, det låter höra 318; men jag är rädd hon slår., — ,ÅAh nej, bon ir blott fem minuter öfver., — Hvem är den der lilla bleka markattan i doffelkappan? (Den omtalade var en liten blek karl med ett besynnerligt, halfförryckt utseende, som stödde sig mot dörrposten, klädd uti en för detta brun doffelkappa med sju kragar.) Den der vid dörren menar du? fortsattes samtalet. Ja, den der som ser så förryckt ut? — Den der som nu biter af naglarne?, — Ja just den. — Det är en smålänning tror jag, — hör du, vänta litet Andersson! hvad är det den der smålänninvsen heter? — Den der?, (pekar) — Jo, Krösenqvist, vet jag — Ja det var samnt, Krösenqvist heter han; — han skall vara en sate i språk och dras med vår Mattersen om heders rummet., i I akademiförstugan sitta några gummor med äpplen och päron och en pojke med söndriga permissioner springer omkring och bjuder ut kemiska tändstickor. Tag hit för 4 skilling äpplen kärring — se så, låt bli och tumma på dem med dina klor, jag väljer sjelf., — Det äpplet kostar 3 skilling; säger gumman. — Åh skäms, det är så litet, att jag sväljer det helt.n — Se så, det är ju jemt? vill du ha ett äpple, Jonas? Jaså förlåt, jag trodde det var Jonas. — Hvad tar du för tändstickorna? — Sex skilling, herre — Der bi du tre; se så, det är nog?, — Nej herre,, gråter gossen, då får jag stryk af far., — Dumbom, begriper du inte